Thalamus

Eva Rudolf-Müller är frilansskribent i medicinska team. Hon studerade humanmedicin och tidningsvetenskap och har upprepade gånger arbetat inom båda områdena - som läkare på kliniken, som recensent och som medicinsk journalist för olika specialistjournaler. Hon arbetar för närvarande inom onlinejournalistik, där ett brett utbud av medicin erbjuds till alla.

Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Thalamus är ett kärnområde i diencephalon. Det är samlingspunkten för alla sinnesintryck med undantag för luktsinnet, som byts hit på vägen till hjärnbarken - dvs alla intryck av att se, höra, känna och känslan av temperatur och smärta. Thalamus är därför också känd som "porten till medvetandet". Läs allt du behöver veta om thalamus: funktion, anatomi och viktiga störningar!

Vad är thalamus?

Thalamus bildar diencephalons bakre yta. Den består av grå och vit substans, varvid den grå substansen är uppdelad i många kärnor (samlingar av nervcellkroppar) - thalamkärnorna - av tunna ark av vit substans.

Thalamus har en främre pol mot kaudatkärnan (en av de basala ganglierna), i vilken den främre huvudkärnan i thalamus (nucleus anterior thalami) ligger. Den bakre polen pekar fram och tillbaka och bildar kudden (pulvinar thalami). På sidan av pulvinariet är en höjd, Corpus geniculatum laterale (den laterala knäpuckeln) och under framkanten av Corpus geniculatum mediale (den mellersta knäpuckeln).

Thalamusens sidoytor gränsar till den inre kapseln. Detta är hjärnans inre kapsel, ett område med vit substans där projektionsfibrer stiger upp och ner från hjärnbarken till bron, medulla oblongata och ryggmärgen. Den främre ytan är sammansmält med hypothalamus.

Thalamus har thalamusstrålning (Radiationes thalamicae) som strålar åt sidan och framsidan. Detta kallas också kransen av thalamus och består av dubbelsträngade fibrer som förbinder thalamus med hjärnbarken.

Vilken funktion har thalamus?

Thalamus är porten till medvetandet. Det fungerar som ett filter och distributör av inkommande information. Här avgörs vilka sinnesintryck från miljön och organismen som ska tränga in i medvetandet och som sedan överförs till motsvarande processcentra. Alla sinnesintryck av att känna, se och höra - men inte av lukt - förmedlas via thalamus.

De talamiska kärnorna rymmer i sin tur mindre kärnor och områden med olika funktioner. I de mellersta och bakre kärngrupperna i de thalamiska kärnorna växlas alla somatosensitiva och sensoriska vägar (med undantag för luktvägarna) som kommer från periferin och sträcker sig till hjärnbarken. Alla anslutningar är dubbelspåriga med motsvarande barkfält. Detta gör det möjligt genom koncentrerad uppmärksamhet att uppfatta olika sinnesintryck i olika grad: stark, liten eller nästan inte alls.

Syn- och hörselintryck växlas i kärnorna i metathalamus (corpus geniculatum laterale och mediale) på väg till den visuella och hörselbarken.

De thalamiska kärnornas främre kärngrupper exciteras inte via periferin (som i de mellersta och bakre), utan via pallidum (ett basalt ganglion), lillhjärnan och mitthjärnan. Dessa talamkärnor är anslutna till motor- och premotoriska cortex och kan påverka rörelsessekvenser.

Affektiva och instinktiva excitationer, känslomässiga förnimmelser växlas i talamkärnorna och överförs till de associerade kortikala områdena.

Smaksinformation samlas via smakkärnan och skickas vidare till smakbarken via thalamus.

Var ligger thalamus?

Thalamus ligger i diencephalon, som är ansluten till hjärnstammen. Dess kärnmassa ligger på vardera sidan av den tredje cerebrala ventrikeln och täcks av de två hjärnhalvorna.

Vilka problem kan thalamus orsaka?

Det så kallade thalamsyndromet (Déjerine-Roussy syndrom) uppstår när en blodpropp blockerar ett viktigt kärl i thalamus (t.ex. thalamostriatartären) (trombos). Resultatet är ett fel på thalamus med syn- och sensoriska störningar, hemianopsi (halvsidig blindhet), en stark upphetsning av reflexerna samt en minskad känslighet i huden och en störning av den djupa känsligheten.

I allmänhet indikerar känsliga störningar med minskad känslighet, överkänslighet för alla sensoriska stimuli (dock med ökad stimuleringströskel), sensoriska störningar och svår central smärta i sidan motsatt störningen störningar i denna hjärnregion. Motoriska störningar med stela ansiktsmuskler och hyperkinesi (påtvingade rörelser i händer och fingrar) och psykiska störningar med minskad vakenhet, irritabilitet, otålighet och nervositet kan också indikera skada eller sjukdom i thalamus.

Tagg:  organsystem förebyggande tandvård