Generaliserad ångestsyndrom

Julia Dobmeier avslutar för närvarande sin magisterexamen i klinisk psykologi. Sedan början av sina studier har hon varit särskilt intresserad av behandling och forskning av psykiska sjukdomar. Därmed motiveras de särskilt av tanken på att göra det möjligt för de drabbade att få en högre livskvalitet genom att förmedla kunskap på ett lättförståeligt sätt.

Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Generaliserad ångestsyndrom (GAS) är relativt vanligt. Jämfört med andra ångestsjukdomar kan de drabbade inte specifikt bestämma sin rädsla här. Det finns snarare många olika hot som (förmodligen) lurar överallt. Så de drabbade lever i en oändlig spiral av oro och rädsla. De söker vanligtvis hjälp på grund av efterföljande fysiska problem som sömnlöshet. Läs mer om generaliserad ångestsyndrom här.

ICD -koder för denna sjukdom: ICD -koder är internationellt erkända koder för medicinska diagnoser. De finns till exempel i läkarbrev eller på intyg om arbetsoförmåga. F41

Generaliserad ångestsyndrom: beskrivning

Ett kännetecken för generaliserad ångest är att de drabbade förföljs av oro under större delen av dagen. Till exempel fruktar de sjukdomar, olyckor, förseningar eller att de inte orkar med jobbet. De negativa tankarna byggs upp. De drabbade spelar de fruktade scenarierna igenom i huvudet om och om igen utan att hitta en lösning på problemet.

Ju längre processen pågår desto starkare blir rädslorna. Om de drabbade inte söker hjälp kan rädslan invadera fler och fler områden i livet med tiden. Den ständiga spänningen påverkar också kroppen - fysiska besvär är därför en del av den generaliserade ångeststörningen.

Hur vanligt är generaliserad ångestsyndrom?

Ungefär fyra till sju procent av befolkningen kommer att ha en generaliserad ångest någon gång i livet. Detta är en av de vanligaste formerna av ångestsyndrom. Generaliserad ångestsyndrom är något vanligare hos kvinnor än hos män. Sjukdomen börjar vanligtvis i ung vuxen ålder. Det förekommer dock också oftare vid 40 års ålder. Barn och ungdomar lider mindre ofta av denna psykiska störning. Antalet yngre patienter ökar dock.

Generaliserad ångestsyndrom förekommer sällan ensam

Förutom generaliserad ångest, lider de flesta av andra psykologiska problem. Dessa inkluderar framför allt sociala och specifika fobier samt depression och fysiska besvär utan organisk orsak (somatoforma störningar). Om en sådan kombination inträffar är det vanligtvis ett kroniskt tillstånd.

Generaliserad ångestsyndrom: symptom

En generaliserad rädsla relaterar vanligtvis till vardagliga saker. Alla känner till oro och rädslan för negativa händelser som eventuellt kan inträffa i framtiden. Men människor med generaliserad ångestsyndrom kan inte kontrollera dessa bekymmer. De följer de drabbade under större delen av dagen och begränsar deras livskvalitet kraftigt. Patienter är mycket mer oroliga än personer utan denna sjukdom. Ibland räcker små saker för att skrämma dem.

Oroa dig för oro

Vid generaliserad ångestsyndrom blir ständiga bekymmer så obehagliga att de drabbade utvecklar rädslan för själva bekymmerna. De fruktar att dessa kan skada dem, till exempel hälsa. Man talar då om så kallade ”meta-bekymmer”. Som ett resultat försöker de drabbade att undertrycka oroande tankar. Men genom ständig upptagenhet med rädslor blir de inte mindre, utan förankrar sig mer och mer i centrum av uppmärksamheten.

Fysiska symptom

Ett mycket särdrag hos generaliserad ångest är dess fysiska symptom. Dessa kan vara väldigt olika. Patienter lider ofta av muskelspänningar, sömnstörningar, koncentrationsproblem, darrningar, kraftig svettning, tuffa hjärtslag eller yrsel. Mag- och tarmproblem är också ofta orsaken till ett läkarbesök. Rädsla är sällan känd som orsaken bakom dessa klagomål.

Undvikande och återförsäkring

Personer med generaliserad ångestsyndrom försöker minska sina bekymmer, till exempel genom att kontakta familjemedlemmar för att höra att de mår bra. De söker ofta försäkran från andra människor om att allt är bra och att de inte behöver oroa sig. Vissa människor undviker också att lyssna på nyheterna för att skydda sig från ytterligare ångest.

I slutändan förstärker dock detta beteende bara problemet. Eftersom återförsäkring och undvikande beteende uppmuntrar de drabbade att det faktiskt finns anledning till oro. Att försöka undertrycka negativa tankar gör också situationen värre. Den som inte ska tänka på en rosa elefant kommer oundvikligen att ha en rosa elefant i åtanke.

Generaliserad ångestsyndrom: Skillnad mot depression

Personer med depression har liknande negativa tankar som personer med generaliserad ångestsyndrom. I motsats till depression fokuserar dock oron vid generaliserad ångestsyndrom på framtiden. Vid depression tenderar tankarna att kretsa kring tidigare händelser.

Generaliserad ångestsyndrom: orsaker och riskfaktorer

Som med många andra psykiska störningar har bevis på en genetisk grund hittats vid generaliserad ångestsyndrom. Det genetiska sammansättningen är dock inte ensamt ansvarigt för utvecklingen av sjukdomen. Generaliserad ångestsyndrom utvecklas bara när ytterligare omständigheter uppstår.

Viktiga påverkande faktorer är föräldrarnas föräldrastil: Barn lär sig tidigt av sina föräldrar hur de ska hantera hot. Mycket oroliga föräldrar uppmuntrar därför till ångest hos sina barn.

Det har också observerats att personer med utbildningsstörda bakgrunder utvecklar sjukdomen oftare.

Erfarenheter som görs i ung ålder har också inflytande. Många människor med generaliserad ångest upplevde förlust i barndomen, till exempel en förälders död. Missbruk och försummelse ses som starka riskfaktorer för en ångestsyndrom.

Men nuvarande stressiga händelser är ofta utlösaren för en generaliserad ångestsyndrom. Det finns bland annat ett samband mellan sjukdomens början och förlusten av partnern genom skilsmässa, separation eller död, liksom arbetslöshet.

De signalsubstanser i hjärnan som säkerställer avslappning är förmodligen också inblandade i utvecklingen av en generaliserad ångestsyndrom - nämligen när de finns i reducerade mängder eller har en sämre effekt än normalt. De exakta processerna är dock fortfarande okända. De positiva effekterna av läkemedel som verkar på budbärarsubstansen serotonin är i alla fall en indikation på funktionsstörningar i hjärnan.

Generaliserad ångestsyndrom: Undersökningar och diagnos

Mycket ofta vänder sig personer med generaliserad ångest till en allmänläkare. Däremot gör de vanligtvis inte rädsla till ett problem, utan söker hjälp med fysiska besvär som sömnstörningar, huvudvärk eller magont. Eftersom patienter sällan rapporterar sin rädsla, förbiser många allmänläkare de psykologiska orsakerna.

Om du lyssnar på dina tankar och upptäcker att de ofta är negativa och du grubblar mycket bör du diskutera detta med din läkare. De kan sedan hänvisa dig till en psykosomatisk klinik eller en psykoterapeut. Terapeuten kan fastställa en exakt diagnos med hjälp av speciella frågeformulär. Terapeuten kan ställa följande frågor:

• Hur många gånger har du känt dig nervös eller spänd den senaste tiden?
• Känner du dig ofta rastlös och inte kan sitta still?
• Har du många bekymmer i ditt sinne som du inte kan kontrollera?
• Är du ofta rädd att något dåligt kan hända?

Enligt ICD-10-klassificeringen av psykiska störningar måste följande kriterier uppfyllas för diagnosen generaliserad ångestsyndrom:

I minst sex månader upplever de drabbade spänningar, oron och oron för vardagliga händelser. Dessutom måste minst fyra av följande symtom gälla, inklusive minst ett av symtomen ett till fyra.

1. Hjärtklappning, hjärtklappning eller ökad puls
2. Svettningar
3. Fin eller grov tremor (darrningar)
4. Torr mun
5. Svårt att andas
6. Ångest
7. Bröstsmärta och obehag
8. Illamående (illamående) eller onormala känslor i buken (t.ex. stickningar i magen)

För att utesluta organiska orsaker kommer en läkare också att utföra en fysisk undersökning och ta ett blodprov. Symtom som liknar en generaliserad ångestsyndrom kan uppstå till exempel med en överaktiv sköldkörtel. Biverkningarna av vissa mediciner och läkemedelsuttag kan också skapa ångest.

Generaliserad ångestsyndrom: behandling

Många av de drabbade är främst intresserade av en fråga: Kan generaliserad ångest vara botbar? Faktum är att symtomen försvinner sällan av sig själva. För många patienter stelnar de ständiga rädslorna och blir en konstant följeslagare. Men när personer med generaliserad ångeststörning går igenom terapi kan ångestsymtom identifieras och minskas. Som ett resultat får de drabbade livskvaliteten och kan ofta delta i yrkes- och socialt liv igen.

Vanligtvis behandlas generaliserad ångestsyndrom med psykoterapi eller medicinering. Avslappningstekniker används ofta för att stödja terapi, såsom autogen träning eller progressiv muskelavslappning enligt Jacobson.

Generaliserad ångestsyndrom: Psykoterapi

Experter rekommenderar kognitiv beteendeterapi (KBT) eller psykodynamisk terapi som en terapiform.

Kognitiv beteendeterapi

Kognitiv beteendeterapi (KBT) fokuserar främst på patientens beteende och tankar. Först förklaras mekanismen för ångestsyndrom för den berörda personen: Oron förstärker varandra och blir starkare och starkare. Personer med generaliserad ångestsyndrom söker också efter orsaker till sina bekymmer. En viktig utgångspunkt är därför att avleda uppmärksamheten från negativa stimuli. Patienten lär sig att ifrågasätta dem och ersätta dem med realistiska tankar.

Ett stort problem med generaliserad ångestsyndrom är att tankarna hoppar från en oro till den andra och därför bearbetas de inte riktigt. Vid KBT bör den berörda personen hantera intensivt en rädsla med hjälp av terapeuten.Den mentala konfrontationen med störande händelser tjänar till att vänja patienten vid de negativa idéerna. Rädslans intensitet minskar med tiden.

Psykodynamisk terapi

Den psykodynamiska inriktningen förutsätter att olösta konflikter är ansvariga för rädslorna. Därför hanteras nuvarande och tidigare konflikter från barndomen i terapi. Poliklinisk behandling sträcker sig ofta över flera år.

Generaliserad ångestsyndrom: medicinering

Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) såsom escitalopram används främst för läkemedelsbehandling. Selektiva serotonin noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) som venlafaxin eller duloxetin har också visat sig vara mycket effektiva vid generaliserade ångestsjukdomar.

Det träder emellertid inte i kraft förrän några veckor efter påbörjad läkemedelsbehandling. För att undvika återfall ordineras läkemedlen under en period av minst några månader.

Generaliserad ångestsyndrom: sjukdomskurs och prognos

Generaliserad ångestsyndrom är ofta kronisk. Ju tidigare sjukdomen behandlas, desto större är chansen att bota. Prognosen är dock sämre än för andra ångestsjukdomar. Dessutom är generaliserad ångeststörning ofta inte igenkänd och behandlas därför inte terapeutiskt. Detta beror ibland på att det sällan förekommer ensam, men vanligtvis maskeras av andra problem.

Vad kan vänner och familj göra?

När någon har generaliserat ångestsyndrom påverkas vanligtvis deras partners, släktingar och vänner och ingår i oron. De försöker sedan ofta lugna personen ("Nej, inget kommer att hända mig!"). Som mest kan detta hjälpa dem på kort sikt, men det kan inte riktigt ta bort deras bekymmer. Släktingar och vänner får inte heller klara sig utan saker de gillar att göra, för annars kan den berörda vara rädd. Det hjälper inte i längden heller.

Det är bättre om släktingar och vänner söker hjälp och råd vid behov, till exempel från självhjälpsgrupper och rådgivningscentra. Information om detta finns från "psychenet - network mental health" på: www.psychenet.de.

Tagg:  digital hälsa Babybarn första hjälpen