Beslag

och Carola Felchner, vetenskapsjournalist

Marian Grosser studerade humanmedicin i München. Dessutom vågade läkaren, som var intresserad av många saker, att göra några spännande omvägar: studera filosofi och konsthistoria, jobba på radion och slutligen också för en Netdoctor.

Mer om -experterna

Carola Felchner är frilansskribent på medicinska avdelning och certifierad utbildnings- och näringsrådgivare. Hon arbetade för olika specialtidningar och onlineportaler innan hon blev frilansjournalist 2015. Innan hon började sin praktik studerade hon översättning och tolkning i Kempten och München.

Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Vid anfall tappar de drabbade all kontroll över sin kropp under en kort tid, plötsligt sjunker till marken, ryckar och kramper. Medan man misstänkte demoniska krafter under medeltiden, vet vi nu att ett anfall är ett resultat av en störning i hjärnan. Läs om vad som kan utlösa ett anfall, hur du ska reagera på det och hur farligt ett anfall är.

Kort överblick

• Vad är ett anfall? En ofrivillig händelse med krampaktiga eller ryckande rörelser, möjligen med medvetslöshet.
• Orsaker: Mestadels epilepsi, även om krampanfallet ibland är känt (t.ex. ökat intrakraniellt tryck, hypoglykemi, encefalit) och ibland inte. Icke-epileptiska anfall är mindre vanliga, t.ex. feberrelaterat anfall hos barn (feberkramper) eller kramper till följd av stroke.
• Första hjälpen vid anfall: ta bort farliga föremål från den berörda personens närhet, skydda huvudet, ta vid behov personen i en stabil position på sidan och ring akutläkaren.
• Hur farligt är ett anfall? Kramper försvinner ofta av sig själva. Det blir farligt om beslaget inträffar under en farlig aktivitet (t.ex. att köra bil, arbeta med motorsåg) eller uttrycker sig som "status epilepticus" (ett ihållande epileptiskt anfall).

Beslag: orsaker och möjliga sjukdomar

Ett anfall är vanligtvis en plötslig, ofrivillig händelse med krampaktiga eller ryckande rörelser. Den drabbade personen kan också tappa medvetandet. Ibland visar ett anfall alla dessa tre egenskaper, och ibland gör det inte det.

Vanligtvis orsakas ett anfall av ett fel på nervceller (neuroner) i hjärnbarken. En nervcells normala uppgift är att generera eller ta emot och överföra elektriska signaler. Detta händer miljontals gånger i hjärnan varje sekund, men på ett ordnat sätt.

Vid ett cerebralt anfall (= anfall som härrör från hjärnan) går dock all ordning förlorad, så att vissa grupper av nervceller plötsligt urladdas samtidigt och överför sina okoordinerade signaler synkront. De infekterar nedströms nervceller, så att säga. Bildligt talat kan ett anfall också beskrivas som "åskväder i hjärnan".

Anfall förekommer vanligtvis som en del av epilepsi. Icke-epileptiska anfall är mindre vanliga.

Det finns också anfall som inte är baserade på en neurologisk störning i hjärnan, men har psykologiska skäl (t.ex. en extrem stressig situation). Detta är då ett psykogent anfall.

Epileptiska anfall

Hos de drabbade är nervcellerna (neuroner) i hjärnan mer mottagliga för spontana och okoordinerade urladdningar. Sådana urladdningar - och med dem epileptiska anfall - kan uppstå utan uppenbar anledning. Då talar man om idiopatisk epilepsi. Detta ska särskiljas från symptomatisk epilepsi, där epileptiska anfall har kända triggers. Dessa inkluderar:

• Hjärnskador: Som ett resultat av sådana skador kan ärrvävnad bildas i hjärnan, vilket i sin tur kan leda till ett anfall.
• Cirkulationsstörningar: försämrat cerebralt blodflöde (t.ex. stroke) leder ibland till epileptiska anfall.
• Tumörer eller inflammation: Ibland är epileptiska anfall symptom på en hjärntumör eller en inflammation i hjärnan eller hjärnhinnor (encefalit, meningit).
• Ökat intrakraniellt tryck: Ökat tryck i hjärnan (t.ex. till följd av en skada) kan också främja anfall.
• Metaboliska störningar: Ibland kan lågt blodsocker (hypoglykemi) identifieras som en orsak till kramper.
• Syrebrist: Om hypoxi varar länge kommer kroppen så småningom att vara underlevererad. I hjärnan kan syrebristen bland annat utlösa anfall.
• Optiska stimuli: För vissa människor, till exempel, utlöser strobelys i diskoteket ett anfall.
• Förgiftning: Till exempel läkemedel som tricykliska antidepressiva medel kan framkalla anfall.
• Narkotika som alkohol: Om en alkoholist till exempel går igenom abstinens kan anfall uppstå.

Ett enda anfall kallas (ännu) inte för epilepsi.

Icke-epileptiska anfall

Vissa människor får anfall, men de har inte epilepsi. Sådana icke -epileptiska anfall är inte baserade på en ökad känslighet hos neuronerna för anfall - snarare orsakas de av en reversibel störning i hjärnan eller ett annat tillstånd som irriterar hjärnan, såsom:

• Huvudskada
• stroke
• infektion
• Medicin
• Läkemedel
• hos barn: feber (feberkramper)

Man måste skilja mellan anfall och andra sjukdomar och störningar som kan leda till kramper i musklerna. Till exempel leder en stelkrampinfektion (stelkramp) till muskelkramper över hela kroppen.

Första hjälpen vid anfall

När du ser någon få ett anfall är det bäst att vara lugn - även om en sådan helkroppskramp ofta är en skrämmande syn. Attacken stannar vanligtvis av sig själv efter några minuter. I annat fall gäller följande rekommendationer:

• ta bort farliga föremål som ligger nära krampmedlet så att han inte skadar sig.
• skydda huvudet (t.ex. med en kudde)
• håll inte offret
• Lägg inte några föremål i munnen som en bitskiva (t.ex. skedar) - det finns risk för skada och risken för att patienten andas in eller sväljer föremålet.
• Säkra luftvägarna genom att vrida patienten till en benägen eller stabil sidoposition.
• Ring ambulans om beslaget varar mer än fem minuter.

Om det är känt att patienten redan behandlas för anfall behöver du inte konsultera en läkare om anfallet är mindre. Vid en första attack är det dock alltid lämpligt att varna en läkare.

Hur farligt är ett anfall?

Enstaka anfall är vanligtvis inte farliga och försvinner av sig själva. Ett epileptiskt anfall som varar längre än fem minuter (status epilepticus) är dock livshotande. Därför måste akutläkaren i sådana fall omedelbart larmas!

I princip kan det också vara farligt om någon får ett anfall i en farlig situation - till exempel vid ratten i en bil eller vid arbete på taket eller med motorsåg. Epileptiker borde ta detta till sig, även om det senaste anfallet var för länge sedan.

Normalt, om en epileptiker inte har fått anfall på minst ett år, får han köra bil privat igen. Det finns undantag från detta, till exempel vid behandlingsresistent epilepsi.

Beslag: Vad gör doktorn?

Först klargör läkaren om du faktiskt fick ett anfall. För att göra detta måste han utesluta andra orsaker som kan ge liknande symptom. Om patienten faktiskt får ett anfall är det viktigt att klargöra orsaken och vid behov påbörja behandling.

Diagnostiserar ett anfall

Den exakta beskrivningen av symtomen - antingen av patienten själv eller av anhöriga - kan redan vara till stor hjälp. Dessutom frågar läkaren bland annat:

• Hur länge varade anfallet?
• Vad föregick attacken? (Ibland uppstår ovanliga känslor som stickningar i magen eller en ovanlig lukt strax innan, eller patienten har en föraning om att ett anfall är på väg att följa)
• Hur snabbt återhämtade du dig / patienten efter attacken?
• Finns det några faktorer som kan utlösa anfallet (ljud, blinkande lampor, etc.)?
• Om det finns en redan existerande eller underliggande sjukdom (t.ex.Hjärninfektion) eller en ny huvudskada?
• Konsumerar du / drar patienten dorgen som alkohol? Pågår uttag för närvarande?

Patientens hjärnvågor mäts och registreras sedan med hjälp av elektroencefalografi (EEG) för att upptäcka eventuella avvikelser. Läkaren kan också försöka framkalla ett anfall under mätningen - till exempel genom att använda vissa ljusstimuli eller genom att avsiktligt hyperventilera patienten.

Ett EEG kan också spelas in under en längre tid. Det finns också möjlighet att filma patienten under detta (video EEG -övervakning) så att läkaren kan se exakt vad som händer under ett (möjligt) ytterligare anfall.

För att identifiera möjliga orsaker till anfall kan läkaren också använda datortomografi (CT) eller magnetisk resonansavbildning (MR, magnetisk resonansavbildning) för att skapa detaljerade tvärsnittsbilder av hjärnan. Det kan avslöja strukturella förändringar (till exempel stroke) som kan orsaka anfall.

Blodprov kan till exempel ge ledtrådar om metaboliska störningar som utlöser anfall. Urinprov kan också vara till hjälp - till exempel för att upptäcka läkemedel som patienten inte har rapporterat.

Vid behov anges ytterligare undersökningar. Detta inkluderar till exempel att ta och analysera ett prov av cerebral ryggmärgsvätska (lumbalpunktion) om en hjärninfektion misstänks orsaka anfall.

Behandla ett anfall

Vid anfall försöker man behandla orsaken. Om till exempel hypoglykemi har utlöst attacken ges patienten glukos (t.ex. som en infusion). Dessutom, om möjligt, kommer läkaren att behandla orsaken till den låga sockernivån (t.ex. diabetes).

I de flesta fall orsakas anfall av epilepsi. Långsiktig, individuellt anpassad behandling kan då vara nödvändig för att förhindra ytterligare anfall. Sådan antiepileptisk behandling kan innefatta:

• antikonvulsiva medel (kallas antikonvulsiva medel eller antiepileptika)
• Undvik möjliga triggers (t.ex. överdriven alkoholkonsumtion, brist på sömn)
• möjligen kirurgiskt ingrepp i hjärnan

Beslag: När ska du träffa en läkare?

Alla som någonsin har fått ett anfall bör alltid konsultera en läkare - oavsett hur allvarlig attacken var. Det är viktigt att få klarlagt orsaken. Specialisten med anfall är en neurolog.

Ibland märker de drabbade inte ens att de får eller just har fått ett anfall (till exempel vid frånvaro). Utomstående som uppmärksammar bör sedan berätta för den berörda personen.

Tagg:  hälsosam arbetsplats fotvård graviditet