Vaccination mot tuberkulos
och Sabine Schrör, medicinsk journalistFlorian Tiefenböck studerade humanmedicin vid LMU München. Han började på som student i mars 2014 och har sedan dess stött redaktionen med medicinska artiklar. Efter att ha fått sin medicinska licens och praktiska arbete inom internmedicin vid universitetssjukhuset Augsburg har han varit en permanent medlem i -teamet sedan december 2019 och bland annat säkerställer den medicinska kvaliteten på -verktygen.
Fler inlägg av Florian TiefenböckSabine Schrör är frilansskribent för medicinska team. Hon studerade företagsekonomi och PR i Köln. Som frilansredaktör har hon varit hemma i en mängd olika branscher i mer än 15 år. Hälsa är ett av hennes favoritämnen.
Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.
Fram till slutet av 1900 -talet skedde vaccination mot tuberkulos. Ständiga vaccinationskommissionen (STIKO) vid Robert Koch Institute (RKI) rekommenderar inte längre vaccination: å ena sidan har komplikationer uppstått gång på gång tidigare. Å andra sidan finns det bara ett fåtal fall av tuberkulos i Tyskland. Läs allt du behöver veta om tuberkulosvaccination här.
ICD -koder för denna sjukdom: ICD -koder är internationellt erkända koder för medicinska diagnoser. De finns till exempel i läkarbrev eller på intyg om arbetsoförmåga. A18A19A17A16A15
Tuberkulosvaccinet
Vid vaccination mot tuberkulos används en försvagad stam av patogenen (mykobakterier). Så det är en levande vaccination.
I början av 1900 -talet uppfödde de franska forskarna Albert Camette och Camille Guérin Mycobacterium bovissom förekommer särskilt hos nötkreatur. Patogenerna multiplicerade på ett speciellt näringsmedium. Detta minskade skadligheten hos tuberkulospatogenerna. År 1921 utvecklade de två forskarna äntligen tuberkulosvaccinationen från detta. Vaccinet fick namnet BCG (Bacillus Calmette-Guérin) vaccin efter dess upptäckare.
Tillämpning av tuberkulosvaccinationen
BCG -vaccinet injiceras endast i huden (intrakutan injektion). Nyfödda och spädbarn upp till sex veckor gamla kan vaccineras utan problem.
Hos barn äldre än sex veckor utförs dock Mendel-Mantoux-tuberkulintestet i förväg. En liten dos av tuberkulosproteinet tuberkulin injiceras i huden. Om det inte finns någon eller mycket liten rodnad härdning på detta hudområde är testet negativt. Först då kan dessa barn vaccineras.
Tuberkulintestet enligt Mendel-Mantoux visar igen om tuberkulosvaccinationen genomfördes framgångsrikt. Testet ska tidigt vara positivt tre veckor efter vaccinationen. Det blir då en klar härdning och rodnad vid punkteringsstället i huden. Tuberkulintestet är fortfarande positivt år efter en tuberkulosvaccination. Därför bör du alltid informera läkaren om alla vaccinationer som har utförts. Å andra sidan, om testet visar sig negativt, vaccineras de igen.
Effektiviteten av tuberkulosvaccinationen
Det är tyvärr inte så att en BCG -vaccination alltid förhindrar tuberkulossjukdomar. Det skyddar inte mot infektion eller mot spridning av patogenen. Infektionsförloppet påverkas också endast marginellt hos vuxna som har fått vaccinationen.
Studier har dock visat att vaccination har stora fördelar hos barn. Här skyddar det cirka 80 procent, i synnerhet mot svår sjukdom och tuberkulossjukdomar som sprids över hela kroppen.
Förutom åldersspecifika skillnader är BCG-vaccinets effektivitet ibland ganska annorlunda i olika länder eller regioner i världen. Ett papper publicerat 1995 av London School of Hygiene and Tropical Medicine jämförde fördelarna med tuberkulosvaccination runt om i världen. Vaccinet visade sig vara mest ineffektivt i regioner i Afrika, Latinamerika och Asien. Orsakerna ses å ena sidan i de olika miljösituationer som stad eller land; å andra sidan var kvaliteten på de studier som utfördes på respektive plats, som användes för jämförelse, mycket annorlunda.
Biverkningar av tuberkulosvaccination
Eftersom denna vaccination använder tuberkulospatogener som fortfarande lever (även om de försvagas) kan det orsaka symptom som liknar TB. De vanligaste biverkningarna av tuberkulosvaccinationen är omfattande rodnad (erytem), härdning, vävnadsskada och ärrbildning. Vävnadsskadorna uppstår främst när vaccinet inte injiceras i huden, utan under huden, det vill säga subkutant.
Inflammation och svullnad i lymfkörtlarna kan också utvecklas som ett resultat av vaccinationen. Denna så kallade lymfadenit kan inträffa med 1 av 1000 BGC-vaccinationer.
I sällsynta fall finns det en allergisk inflammation i ögonen. Mycket allvarliga komplikationer som inflammation i benmärgen eller hjärnhinneinflammation som ett resultat av vaccinationen förekommer sällan.
Kontraindikationer (kontraindikationer)
Alla kan inte vaccineras mot tuberkulos: Patienter som redan lider av tuberkulos eller som har positiva tuberkulintester får inte vaccineras. Vaccinet innehåller levande bakterier som skulle göra en infektion värre. Av denna anledning vaccineras inte personer med ett försvagat immunsystem, till exempel de med hiv, mot tuberkulos. Detsamma gäller gravida kvinnor och patienter vars immunförsvar undertrycks av läkemedel (t.ex. efter en organtransplantation).
Nuvarande status för tuberkulosvaccinationen
BCG -vaccinet introducerades i Tyskland efter andra världskriget. En orsak till försenad användning var bland annat Lübeck -vaccinationsfelet 1930. Av de 208 vaccinerade barn dog 77 vid den tiden - till följd av felaktig behandling av vaccinet drabbades barnen av tuberkulos.
Sedan 1998 rekommenderas inte längre tuberkulosvaccinationen av Ständiga vaccinationskommissionen (STIKO). Därigenom följer experterna ett förslag från Världshälsoorganisationen (WHO). Följaktligen är det onödigt att vaccinera mot tuberkulos över hela linjen om infektionsrisken i respektive befolkningsgrupp är under 0,1 procent. För att illustrera: RKI årsbok 2018 visar 5 429 fall av tuberkulos. Det motsvarar cirka 6,5 fall per 100 000 invånare eller en genomsnittlig ny sjukdomsfrekvens på cirka 0,0065 procent.
Men i länder där tuberkulos är särskilt utbredd rekommenderar WHO fortfarande vaccination mot TB. Detsamma gäller om det inte kan undvikas att barn kommer i kontakt med resistenta (resistenta) patogener, till exempel genom en sjuk förälder - oavsett tuberkulosläget i respektive land. Om det finns kontakt med icke-resistenta bakteriestammar rekommenderar WHO en så kallad kemoprofylax med isoniazid som förebyggande åtgärd. BCG -vaccination rekommenderas dock inte när du reser till länder med hög förekomst av tuberkulos. Du kan dock göra ett tuberkulintest efter din återkomst.
Ny vaccinforskning
Sedan flera år tillbaka har forskare runt om i världen undersökt hur man framgångsrikt kan innehålla tuberkulosinfektioner med nya vaccinationer. Till exempel försöker man öka effektiviteten av det tidigare BCG -vaccinet med ett annat vaccin.
Ett annat tillvägagångssätt är att förbättra det gamla BCG -vaccinet. VPM 1002 -vaccinet utvecklades av Max Planck Institute for Infection Biology och har kliniskt testats med lovande resultat sedan 2008. Den innehåller också patogenstammen Mycobacterium bovis. Emellertid har den genetiska sammansättningen av dessa patogener modifierats på ett sådant sätt att de bättre kan känna igen det mänskliga immunsystemet. Experter uppskattar att åtta miljoner dödsfall kan förhindras genom en sådan förbättrad tuberkulosvaccination.
Tagg: förebyggande sjukhus gpp
