minne

Eva Rudolf-Müller är frilansskribent i medicinska team. Hon studerade humanmedicin och tidningsvetenskap och har upprepade gånger arbetat inom båda områdena - som läkare på kliniken, som recensent och som medicinsk journalist för olika specialistjournaler. Hon arbetar för närvarande inom onlinejournalistik, där ett brett utbud av medicin erbjuds till alla.

Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Minne är förmågan att komma ihåg saker, människor och händelser. Minnet är en förutsättning för alla beteenden som styr nuvarande och framtida beteende baserat på erfarenhet av tidigare intryck och erfarenheter. Läs allt du behöver veta om olika typer av minne (kort- och långtidsminne, deklarativt minne etc.) och minnesstörningar!

Vad är minnet?

Minne kan förstås antingen som en process eller som en struktur med hjälp av vilka människor kan lagra information och hämta den senare. Minnet är indelat i flera olika kategorier, som relaterar till den tidsperiod under vilken minnesinnehållet kan hämtas.

Ultra korttidsminne

Omedelbart minne ("omedelbart" = omedelbart) kallas ofta för ultrakorttidsminne eller sensoriskt minne. Dess innehåll behålls bara i några millisekunder till högst två sekunder. Detta är den kortaste tiden då fakta och sinnesintryck förblir närvarande. Det är bara tillräckligt för att möjliggöra inledande informationsbehandling. Till exempel hamnar ett nytt telefonnummer i ultrakorttidsminne (eller sensoriskt minne) som du kan höra och sedan gå in i telefonen.

Nyligen kommande information förskjuter snabbt det aktuella innehållet i det omedelbara minnet. Endast en liten del av informationen överförs från sensoriskt minne till korttidsminne.

Korttidsminne

Korttidsminnet gör det möjligt att spara data under en period på några sekunder till några minuter. Till exempel kan du kort komma ihåg ett nummer du har slagit upp tills du har skrivit ner det.

I den första fasen efter att minnesinnehållet har registrerats i korttidsminnet lagras det ännu inte på ett stabilt sätt. Till exempel kan en hjärnskakning i en olycka orsaka ett minnesgap som går tillbaka sekunder och upp till flera timmar före händelsen.

Långtids minne

Långtidsminnet innehåller all viktig information som är värd att bevara och som annars skulle orsaka att korttidsminnet "flödar över". Denna typ av minne är vad som i allmänhet menas när vi talar om minne.

Omfattningen av långtidsminnet varierar mycket från person till person - det inkluderar inte bara vårt modersmåls aktiva och passiva ordförråd, utan också alla minnen, data, fakta, inlärda kunskaper och det ordförråd som förvärvats på främmande språk. Långtidsminnet lagrar allt som bör bevaras på lång sikt på grund av flera repetitioner eller med ett starkt känslomässigt innehåll.

Långtidsminnet är indelat i deklarativt och icke-deklarativt minne:

Termen deklarativt minne (explicit minne) används av läkare för att beskriva den del som lagrar explicit, dvs medvetet, språkligt hämtbart innehåll. Det är vidare uppdelat i:

• episodiskt minne (självbiografisk kunskap, dvs. kunskap om sig själv och sina egna erfarenheter)
• semantiskt minne (skola eller faktakunskap om världen, oavsett egen erfarenhet)

Icke-deklarativt minne (även kallat implicit minne) lagrar implicit innehåll. Dessa är inte direkt tillgängliga för medvetandet och kan därför inte kallas upp på språk. Dessa inkluderar till exempel mycket automatiserade färdigheter som att köra bil, cykla, åka skidor eller knyta skosnören (procedurminne).

Hur fungerar minnet?

Omkring 10 miljoner signaler från sensoriska organ når vår hjärna varje sekund, men inte alla är värda att lagra och komma ihåg senare. Av denna anledning hjälper bara ett urval av signalerna, vilket delar intrycken i olika kategorier. En första åtskillnad görs i kategorierna "känd" och "okänd". Sedan bestämmer vår hjärna om intrycken är värda att komma ihåg och komma ihåg så att vi kan ringa upp dem igen vid ett senare tillfälle.

Det finns ingen klart definierbar struktur i hjärnan för minne. Snarare är ett nätverk av nervceller ansvarigt för förmågan att komma ihåg och komma ihåg, som sträcker sig över olika delar av hjärnan. Under minnesprocesser är därför olika områden i hjärnan aktiva samtidigt.

Till exempel är basala ganglier, (före) motoriska och cerebellära (cerebellära) strukturer ansvariga för procedurminnet. Amygdala och hippocampus är viktiga för semantiskt minne och episodiskt innehåll. Amygdala lagrar minnen med känslomässigt innehåll.

De främre och temporala områdena på det högra halvklotet är ansvariga för bearbetning av episodiskt minne, medan samma regioner på det vänstra halvklotet är ansvariga för bearbetning av innehåll i semantiskt minne. Lillhjärnan är också involverad i ökande eller minskande grad.

Hippocampus i den främre mediala tinningloben är väsentlig som en buffert för data som ska överföras till långtidsminnet, så att ny information kan sparas.

För att kunna hämta minnesinnehåll är funktionaliteten hos corpora mammillaria (som tillhör diencephalon) viktig.

Vilka problem kan minnet orsaka?

Vid minnesstörningar försämras förmågan att komma ihåg eller komma ihåg. Utlösaren kan till exempel vara trauma, till exempel en olycka.

En retrograd amnesi beskriver minnesförlusten för tiden före en viss händelse (t.ex. en olycka), en anterograd amnesi minnesförlusten för tiden efter denna händelse.

Om korttidsminnet misslyckas kan de drabbade inte komma ihåg direkt föregående samtal eller händelser, medan äldre händelser, varav några var för flera år sedan, exakt kommer ihåg. Korttidsminnet minskar allt mer med åldern. De drabbade föredrar då att koncentrera sig på händelser som inträffade för länge sedan.

Minnesstörningar är inte bara möjliga genom skador som har en yttre effekt (traumatisk hjärnskada), utan också genom inre skador som kärlblödning under en stroke. Degenerativa förändringar som Alzheimers sjukdom eller demens är också vanliga orsaker till nedsatt minne. Och sist men inte minst, droger (neuroleptika) och alkohol ("filmtårar" efter en natt med att dricka, Korsakoffs syndrom) leder till minnesstörningar.

Vid skador på amygdala störs minnesinnehållet i samband med känslor. De drabbade kan bara komma ihåg rena fakta utan något känslomässigt innehåll.

Tagg:  Babybarn sexpartnerskap Menstruation