Sexuella störningar hos kvinnor

Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Vad är sexuella störningar hos kvinnor?

Tidigare sammanfattades sexuell aversion, "anorgasmia" eller bristen på sexuellt behov hos kvinnor under paraplybegreppet frigiditet, som i egentlig mening betyder "kall känsla". Denna störning manifesterar sig som en brist på sexuell lust och minskad njutning under sex. Medan sexualitet hos män sker mer på den fysiska nivån och orgasm är målet, hos kvinnor sker sexualiteten främst i huvudet. Det är därför hennes psyke, sinne och kropp måste vara i harmoni för att den sexuella upplevelsen ska bli trevlig.

I varje skede i livet kan sexuell aktivitet och lust försämras. Man bör skilja mellan minskad aptit, dvs lägre lust och störningar i sexuell upphetsning, orgasmstörningar och andra funktionsstörningar. Endast hos väldigt få kvinnor är sexuella problem på grund av rent fysiska orsaker.

Vilka är de sexuella störningarna?

Sexuella aptitstörningar: Kvinnor med denna störning har få eller inga sexuella fantasier eller behov. I vissa fall utvecklar dessa kvinnor till och med en direkt aversion mot den sexuella delen i ett förhållande. Sexuella aptitstörningar utesluter inte sexuell upphetsning eller tillfredsställelse, men de innebär att sexuella aktiviteter initieras mindre ofta.

»Störningar i sexuell upphetsning: Trots sexuell stimulans bildas lite eller ingen vaginal vätska, så att samlag ofta är smärtsamt. Förutom dessa fysiska symptom känner kvinnor också subjektivt brist på spänning och lust.

»Orgasmstörningar: Efter upphetsningsfasen har de drabbade kvinnorna ingen eller bara en försenad orgasm. Inom sexmedicin är det ännu inte helt klarlagt om detta är en verklig störning. Det kan också vara en variant av kvinnlig sexualitet. Kvinnorna lider ofta inte av bristen på orgasm, utan åtnjuter snarare formen av sexuell tillgivenhet och ömhet och känner sig inte missnöjda. Du är normalt upphetsad.

»Smärta vid samlag: Det finns två former att särskilja: för det första dyspareuni, som är smärta i slidan eller i nedre delen av buken som uppstår under eller efter samlag under normal upphetsningsfas. Det andra fenomenet är vaginismus, där det finns ofrivillig kramp i vaginalmusklerna när mannen försöker sätta in penis eller ett finger i slidan. Samlag är omöjligt eller smärtsamt.

Vad är orsakerna till störningarna?

En kombination av emotionella och fysiska orsaker är ansvarig för de sexuella störningarna. I grund och botten verkar de berörda kvinnorna sätta sig själva under ett visst press att prestera eller är mycket kritiska i sin självobservation.

»Uppväxt: Under uppväxten ger föräldrarna värden som kan påverka senare sexuellt beteende. Om sex ses som omoraliskt med en strikt konservativ uppväxt är det osannolikt att man kan njuta av sex i vuxen ålder.

»Partnerskapsproblem: Många kvinnor har problem i sitt partnerskap. Det kan vara det dagliga bråket eller bristen på kommunikation om sexuella behov som står i vägen för lust.

»Traumatiska upplevelser: Om tidigare sexuella aktiviteter upplevdes som skrämmande eller förnedrande, försvåras den senare njutbara upplevelsen av sexualitet. Erfarenheter av övergrepp spelar en allvarlig roll i detta avseende.

»Otillräcklig information: Om du inte har haft någon erfarenhet av din egen kropp, till exempel under självtillfredsställelse (onani), eller om du inte har någon kunskap om de fysiska processerna under sexuell upphetsning, kan detta leda till självsäkerhet och därmed försämring av samlag.

»Fysiska faktorer: Smärta vid samlag uppträder ofta med förändringar i de yttre könsorganen, till exempel på grund av inflammation, ärr etc. Torrheten i vaginalingången kan också vara en orsak till smärta. En för torr slida kan spåras tillbaka till otillräcklig upphetsning eller brist på östrogen efter klimakteriet.

»Andra influenser: Otillräckligt preventivmedel och rädsla för graviditet påverkar sexuella känslor. På samma sätt kan i dagens värld rädsla för sexuellt överförbara sjukdomar leda till spänningar under sex. En annan faktor är att många kvinnor inte kan bryta sig loss från traditionella samhällstankar om kvinnlig sexualitet. De beter sig passivt, ställer inga krav på partners sex och uttrycker inga egna önskemål i detta avseende.

Vilka behandlingsalternativ finns?

I princip bör partnerterapi (separata sessioner) äga rum. Förutsättningen för detta är samtycke från båda parter. Om orsakerna till störningarna ligger i själva förhållandet bör parterapi (gemensamma sessioner) övervägas.

Syftet med terapin är att både lära sig att njuta av intimitet och sexualitet. Målet är att hantera varandra på ett mer avslappnat sätt och att minska prestationstrycket. Båda parterna bör lära sig att inte all ömhet måste sluta med samlag. De sexuella behoven och preferenser bör undersökas.

»Partnerskapsövningar: I likhet med terapin för för tidig utlösning finns det också ett steg-för-steg-program där partnerna lär sig på nytt att behandla varandra ömt. Ömhet utan samlag: en partner intar den aktiva rollen, den andra beter sig passivt - då byts roller. Partnerns hand styrs. Att röra vid könsorganen är tillåtet, liksom ömsesidig sexuell stimulans, men inget samlag. I följande steg kan samlag - men behöver inte - äga rum. Fokus ligger på allt som upplevs med glädje. Kvinnan bör välja den position som är särskilt bra för henne.

»Information: Parallellt med partnerskapsövningarna är det viktigt att partnerna informerar sig om sexualitet, till exempel om sexuella metoder och positioner. Du bör lära dig att uttrycka dina egna önskemål och lösa eventuella konflikter. Det rekommenderas särskilt att kvinnor - om de ännu inte har någon erfarenhet av det - lär känna sin kropp bättre genom onani. Detta kan också enkelt införlivas i de partnerskapsövningar som redan nämnts. Det är också nödvändigt att ta itu med eventuella fysiska svårigheter som kan finnas. En östrogenbrist kan behandlas väl med krämer och bristen på fukt kan kompenseras med vattenlösliga smörjkrämer.

Tagg:  fotvård kvinnors hälsa ouppfylld önskan att skaffa barn