Hund bett

Martina Feichter studerade biologi med ett valbart ämne apotek i Innsbruck och fördjupade sig också i en medicinsk växts värld. Därifrån var det inte långt till andra medicinska ämnen som fortfarande fängslar henne till denna dag. Hon utbildade sig till journalist vid Axel Springer Academy i Hamburg och har arbetat för sedan 2007 - först som redaktör och sedan 2012 som frilansskribent.

Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Ett hundbett kan vara mycket smärtsamt och skada mycket vävnad. Ett allvarligt bitesår av hundar i ansiktet och halsområdet kan vara särskilt dramatiskt. Oavsett skadans svårighetsgrad finns det alltid risk för att bitesåret blir infekterat. Hundens saliv innehåller gott om bakterier. Därför bör varje hundbett behandlas av en läkare så snabbt som möjligt. Först och främst krävs dock rätt första hjälpen. Läs här hur du ska reagera på ett hundbett!

Hundbett: kort översikt

Vad ska jag göra om en hund biter Rengör, desinficera och stäng såret (t.ex. med gips). Pressa ett aseptiskt, sterilt material (t.ex. steril kompress) på ett kraftigt blödande bett sår och applicera ett tryckbandage om det behövs.
Hundbettrisker: allvarliga hud- och muskelskador, nervskador (ibland med efterföljande känslighetsstörningar), kärlskador (ibland med farlig blodförlust), benskador, sårinfektion, bildande av fula ärr
När till läkaren Varje bitesår bör i princip undersökas av en läkare och vid behov behandlas (särskilt vid kraftig blödning).

Varning!

Även små bittsår kan bli smittade. I värsta fall kommer en livshotande stelkramp eller rabiesinfektion att utvecklas!
Om du har ett hårt blödande hundbitssår bör du kontakta en läkare eller ringa akutläkaren så snart som möjligt efter första behandlingen!
Om hunden bara har repat huden något (nötning) och du inte vill träffa en läkare direkt, bör du rengöra såret noggrant och observera det under de följande timmarna och dagarna. Kontakta läkare omedelbart om det finns tecken på inflammation (rodnad, svullnad, överhettning, ökande smärta)!

Hundbett: vad man ska göra

Om du (oavsiktligt) irriterar eller skrämmer en hund kan den snabbt knäppa. Ibland är huden bara repad ytligt. Med sina rundade tänder och starka käkmuskler kan en hund också orsaka allvarliga vävnadsskador på offret.

I princip rekommenderas följande åtgärder vid första hjälpen för ett litet bitesår:

Rengör såret: Rengör bettsåret försiktigt men noggrant med ljummet vatten och tvål så snart det inte längre blöder kraftigt.
Desinficera såret: Använd ett huddesinfektionsmedel för att desinficera hundens bitesår.
Täck såret: Ett gips räcker för ett litet bitesår. Ett större bitesår, å andra sidan, bör täckas med en steril kudde eller gasvävskompress.
Till doktorn!

Om du har ett bitesår med kraftig blödning är det första du behöver göra att stoppa blödningen: Tryck på ett mjukt material (t.ex. steril kompress) som är så fritt från bakterier som möjligt på bettsåret eller in i såret. Ett tryckbandage kan också vara användbart. Ta patienten till läkaren omedelbart eller varna räddningstjänsten - särskilt om blödningen inte kan stoppas!

Hundbett: risker

En hundbett medför olika risker: Å ena sidan kan mycket vävnad ha skadats, såsom muskler, nerver, blodkärl och ben. Å andra sidan kan invaderande bakterier (särskilt från hundsaliv) orsaka sårinfektioner.

Vävnadsskada

Ett hundbett kan orsaka vävnadsskada av olika svårighetsgrad. I milda fall skadas ofta bara det ytliga hudlagret (epidermis).

En hund kan dock också orsaka en djupare skada på en person. Ofta är det en kombination av stick-, sprick- och krossskador. Ibland lossnar huden från den underliggande vävnaden (t.ex. fettvävnad). Läkare talar om dekollement här.

Dessutom kan en djup hundbett skada inte bara hud och muskelvävnad, utan också nerver, blodkärl och ibland även ben. Nervskador kan leda till nervfel (sensoriska störningar). Detta kan till exempel innebära att beröringskänslan i det drabbade området inte längre kommer att vara så bra som tidigare.

Vid kärlskador kan läckande blod ackumuleras i en knappt töjbar muskelbox (= grupp muskler omgiven av en fascia). Området sväller och gör ont. Läkare talar om det så kallade kammarsyndromet. Som ett resultat kan muskelsvaghet och nervfel utvecklas.

Ett hundbett har ofta särskilt allvarliga konsekvenser hos spädbarn och små barn: det är ännu lättare för djuret att bita av eller riva av hela delar av kroppen (t.ex. öron, händer eller till och med hela huvudet) än hos äldre barn och vuxna.

Hundbettinfektion

Oavsett om ett bitesår är litet eller stort, ytligt eller djupt - det finns alltid risk för sårinfektion. För i hundsaliv finns det många bakterier som kommer in i såret när de biter och kan orsaka inflammation här. Bakterier i den bitade människans hudflora och miljöbakterier kan också infektera bitesåret. Men detta händer mindre ofta än en sårinfektion av bakterier från hundens saliv.

Du kan känna igen ett infekterat bett sår genom svullnad och rodnad som sprider sig runt såret.

Forskning har visat att fem till 25 procent av alla hundbett leder till sårinfektion. I enskilda fall beror sannolikheten för sårinfektion i hundbett på olika faktorer. Dessa inkluderar:

Typ och nedsmutsningsgrad av bitesåret
Omfattningen av vävnadsförstöring
den individuella patientprofilen, t.ex. ökad infektionsrisk hos små barn, äldre och försvagat immunförsvar (t.ex. till följd av diabetes, hiv, cancer eller kortisonbehandling)
Påverkad kroppsregion (hundbett på händer, fötter, ansikte och könsorgan leder särskilt ofta till sårinfektion)

Typiska patogener för hundbettinfektioner är till exempel bakterier från släkten Pasteurella, Streptokock, Stafylokock och Neisseria. Risken för en livshotande stelkramp eller rabiesinfektion bör också övervägas när en hund biter.

Vissa sårinfektioner förblir lokaliserade. Men det kan också hända att patogenerna sprids till andra vävnader och organ. Möjliga konsekvenser är till exempel:

Phlegmon: Detta är spridningen av inflammationen till den omgivande vävnaden.
Abscess: ansamling av pus i ett hålrum orsakat av smältning av vävnad på grund av inflammation
Gemensamt empyem: ansamling av pus i ledrummet (på grund av att hundbettinfektionen sprider sig till en intilliggande led)
Inflammation av en hel led (artrit): Detta händer sällan med en hundbettinfektion.
Ibland sprids infektionen till andra organ, vilket till exempel kan leda till inflammation i benmärgen (osteomyelit), meningit (meningit) eller ansamlingar av pus i levern, lungorna eller hjärnan.

Det är särskilt farligt om en hundbettinfektion sprider sig till hela kroppen (systemisk infektion): Detta kan leda till bakteriell blodförgiftning (bakteriell sepsis). Påverkade patienter mår mycket illa och har ofta hög feber. Det är livsfara!

Hundbett: när ska man träffa en läkare?

När det gäller ett hundbitsår är det i allmänhet lämpligt att besöka läkare. Även om hunden bara har lämnat små sår i huden med sina vassa tänder kan dessa nå väldigt djupt, vilket ökar risken för sårinfektion. Eftersom bakterier från hundsaliv kan komma djupt in i vävnaden och orsaka inflammation, medan sårkanterna på den lilla ingången i de övre hudlagren snabbt fastnar, så att ytterligare sårvård tydligen är onödig. Därför är små bittsår i allmänhet farligare än stora bittsår, som ofta blöder kraftigt och stängs långsammare.

Ett besök hos läkaren är också lämpligt vid hundbett eftersom patienten kan behöva vaccinera sig mot stelkramp eller rabies. Dessa vaccinationer bör ges så snabbt som möjligt eftersom båda sjukdomarna kan vara livshotande. Till exempel måste rabiesvaccinationen ges inom 72 timmar efter hundens bett för att på ett tillförlitligt sätt förhindra infektion. Så tveka inte att gå till läkaren efter en hundbit!

Hundbett: medicinska undersökningar

Först kommer läkaren att samla in den medicinska historien (anamnes) i samtal med patienten eller föräldrarna (för barn med hundbett). Möjliga frågor är:

Var och när blev du (eller ditt barn) biten?
Har sårets utseende förändrats sedan hundbettet? Om så är fallet, hur (svullnad, rodnad, pusbildning etc.)?
Hade du feber?
Finns det några andra klagomål som domningar i bettsårets område eller rörelsestörningar i den drabbade delen av kroppen?
Har du några befintliga tillstånd (t.ex. diabetes)?
Tar du (eller ditt barn) någon medicin (t.ex. kortison eller andra preparat som undertrycker immunsystemet)?

Mer detaljerad information om hunden som bitit är också viktig för läkaren. Till exempel är det viktigt att veta vilken ras den tillhör, hur dess hälsotillstånd och vaccinationsstatus ser ut och om djuret var iögonfallande aggressivt, eventuellt saliverat mycket och skummat vid munnen (misstänkt rabies!). Om det inte är din egen hund, bör du få sådan information från hundägaren om möjligt och skicka den vidare till läkaren.

Fysisk undersökning

Anamnesen följs av en fysisk undersökning: läkaren kommer noggrant att undersöka hundens bitesår. Han tittar på hur mycket vävnad som har skadats, hur smutsigt såret är och om det finns några tecken på inflammation (såsom svullnad, rodnad, överhettning, pusbildning). Han kan ta ett foto av hundens bitesår (för dokumentation).

Om hunden biter på armen eller benet kommer läkaren också att kontrollera rörligheten i den drabbade extremiteten (t.ex. armbåge eller knäled). Muskelstyrka, reflexer och hudens känsla (känslighet) testas också. På detta sätt kan eventuella skador på muskler, senor eller nerver bestämmas.

Blodprov

Blodprov efter ett hundbett kan visa läkaren om patienter med en allvarlig bettskada har tappat mycket blod. Dessutom indikerar vissa blodvärden början av en infektion. Till exempel ökas olika inflammationsparametrar i blodet, såsom vita blodkroppar (leukocyter) och C-reaktivt protein (CRP) vid hundbett.

Utstryk från hundbitssår

Läkaren tar en pinne från bitesåret eller tar prover av sårutsöndringen för en mer detaljerad analys i laboratoriet. Där kontrollerar man om möjliga patogener av en hundbettinfektion kan odlas i provmaterialet. Om så är fallet kan läkaren förskriva ett lämpligt läkemedel mot bakterierna för patienten.

Imaging

Om det finns en misstanke om att benvävnad också skadades när hunden blev biten kan en röntgenundersökning ge klarhet. Om en hund biter i ansiktet eller skallen, beställer läkaren vanligtvis en datortomografi (CT) eller magnetisk resonanstomografi (magnetisk resonanstomografi, MR). Båda metoderna ger mycket detaljerade bilder på vilka inte bara benskador, utan även mjukvävnadsskador och blödningar (t.ex. i skallen) kan ses.

Hundbett: behandling av läkaren

Medicinsk behandling för ett hundbitesår beror på vilken del av kroppen djuret har bett och hur omfattande skadan är. Allmänna sårvårdsåtgärder är:

Rengöring av bettsåret (t.ex. med en 1% organisk jodlösning)
Bevattning av såret med saltlösning
Debridement (skär ut trasig, krossad och död sårvävnad)
Primär sårvård: direkt sårstängning med gips, mjukpapper, häftklamrar eller suturer. Detta görs med okomplicerade bittsår som inte är mer än några timmar gamla.
Sekundär sårvård: Hundbitssåret förblir initialt öppet (ibland i dagar) och rengörs flera gånger innan det slutligen stängs (t.ex. med en sutur). Detta är nödvändigt vid stora och / eller gapande sår samt infekterade sår.
vid behov immobilisering av den skadade kroppsdelen (särskilt vid sårinfektion)
Om nödvändigt, sluten behandling (för svåra och infekterade bitsår)

I vissa fall kommer läkaren att ge patienten antibiotika för att förhindra bakteriell infektion i såret. Detta kan vara användbart för färska, djupa bitsår samt bitsår i kritiska kroppsregioner (händer, fötter, områden nära lederna, ansikte, könsorgan). Även patienter med ökad infektionsrisk (t.ex. diabetiker) och patienter med implantat (t.ex. artificiella hjärtklaffar) får ofta antibiotika som förebyggande åtgärd efter ett hundbett.

Om det redan finns en bakteriell sårinfektion används i alla fall antibiotika.

Läkaren ger en stelkrampvaccination efter ett hundbett om vaccinationsskydd saknas (t.ex. senaste stelkrampsinjektionen för länge sedan) eller om vaccinationsstatus är okänd.

En rabiesvaccination är nödvändig om en infektion inte kan uteslutas (t.ex. bett från en vild hund, bett från en hushund som är ovanligt tillitsfull eller aggressiv - misstankar om rabies!).

Förhindra hundbett

Det finns flera saker du kan göra för att undvika att få en hundbit:

Lämna aldrig ett barn ensam med en hund, även om det är den annars välskötta hushunden. Även ur spel kan hunden plötsligt uppfatta barnet som ett hot och bett.
Var uppmärksam på varningssignaler från hunden, till exempel att backa bort från hunden, dra upp läpparna och blotta tänderna, morrande, stora öron, borstig päls och upprätt eller nypad svans.
Stör inte hunden medan du äter eller sover! Om du tar bort maten från en ätande hund eller plötsligt (och grovt) vidrör en sovande hund kan den snäppa igen.
Var särskilt försiktig när du hanterar dammar och deras valpar.
Skilj inte hundar som kämpar med varandra.
Undvik högt ljud (som att skrika) runt hunden. Djuret kan uppfatta höga ljud som ett hot och sedan knäppa igen.
Spring inte mot eller förbi en konstig hund! Detta kan irritera djuret, skrämma det eller väcka dess jaktinstinkt.
Du bör bara röra eller stryka konstiga hundar om ägaren har tillåtit det (han känner sitt djur bäst). Låt alltid hunden nosa dig innan du rör den.

Om du besöks av en konstig hund utan ägare, bör du följa följande regler för att inte riskera en hundbit:

Var lugn och stå still!
Inte få panik eller skrika!
Titta inte på hunden (särskilt inte direkt i ögonen)!
Säg "Nej!" Eller "Gå hem!" Eller något liknande med en djup röst.
I bästa fall, stå i sidled mot djuret - direkta konfrontationer kan irritera djuret till ett hundbett.
Vänta tills hunden tappar intresset och gå iväg!

Lär ditt barn att hantera hundar på rätt sätt! Det är särskilt troligt att de blir biten av en hund, särskilt i kritiska områden som huvud och nacke.

Tagg: medicinska växtbaserade huskurer diet ögon