Hand-, mul- och klövsjuka

och Carola Felchner, vetenskapsjournalist

Dr. med. Fabian Sinowatz är frilansare i medicinska redaktion.

Mer om -experterna

Carola Felchner är frilansskribent på medicinska avdelning och certifierad utbildnings- och näringsrådgivare. Hon arbetade för olika specialtidningar och onlineportaler innan hon blev frilansjournalist 2015. Innan hon började sin praktik studerade hon översättning och tolkning i Kempten och München.

Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Hand-, mul- och klövsjuka är en mestadels ofarlig men mycket smittsam virussjukdom. Barn drabbas särskilt. Sjukdomen sprids genom kroppsvätskor, avföring eller förorenade föremål. Typiska symptom är smärtsamma blåsor på händer, fötter och runt munnen. Hand-, mul- och klövsjuka läker vanligtvis senast inom tio dagar utan några konsekvenser. Läs allt du behöver veta om hand-, mul- och klövsjuka: symptom, orsak, diagnos, behandling och möjliga komplikationer.

ICD -koder för denna sjukdom: ICD -koder är internationellt erkända koder för medicinska diagnoser. De finns till exempel i läkarbrev eller på intyg om arbetsoförmåga. B08

Kort överblick

Vad är hand-, mul- och klövsjuka? En mycket smittsam virussjukdom som förekommer främst hos (små) barn och personer med immunbrist. Det kallas ibland "falsk mun- och munsjuka" eller "hand-, fot- och munutslag".
Smitta: via droppinfektion eller smetinfektion
Symtom: Först influensaliknande symptom, sedan röda fläckar och blåsbildning på händer, fötter och i munområdet. Infektionen är ofta symptomfri.
Diagnostik: Läkaren känner ofta igen sjukdomen från de typiska symptomen och med hjälp av information från anamnesintervjun. I svåra eller oklara fall är ytterligare undersökningar (blod, avföring) användbara.
Behandling: lindring av obehag med smärtlindrande tinkturer, kalvomslag för att minska feber etc.
Prognos: I de flesta fall läker hand-, mul- och klövsjuka av sig själv och utan komplikationer. Komplikationer utvecklas sällan på grund av att infektionen sprids till inre organ (t.ex. meningit = meningit).

Hand-, mul- och klövsjuka: smitta

Utlösarna för hand-, mul- och klövsjuka (olika enterovirus) förekommer överallt (allestädes närvarande) i miljön och är mycket smittsamma. Sjukdomen överförs från person till person: Detta kan hända direkt via kroppsvätskor som näsa- och halsutsöndringar, saliv eller sekret från de typiska hudblåsorna. Till exempel kan smittade människor dela ut små droppar saliv i miljön när de hostar eller nyser, vilket kan överföra patogenen till friska människor (droppinfektion). Infektion är också möjlig när man rör vid utsöndringen av vesiklarna.

Dessutom kan hand-mul-klövsjukdomen överföras via smetinfektion: De virusinnehållande utsöndringsdropparna kan förorena föremål och ytor som bestick eller dörrhandtag, vilket på så sätt blir en infektionskälla för friska människor. Dessutom utsöndrar infekterade människor viruset i avföringen. Om du inte tvättar händerna (ordentligt) efter avföring kan du förorena kranar, dörrhandtag etc. på detta sätt.

Inkubationstiden för hand-, mul- och klövsjuka, det vill säga perioden mellan infektion och uppkomsten av de första symptomen, är i genomsnitt tre till tio dagar. Ibland är infektionen märkbar i förväg (tidigast en dag efter infektion) eller mycket senare (upp till en månad efteråt).

Risken för infektion

Patienterna är mest smittsamma under den första sjukdomsveckan. I denna fas förökar sig virusen särskilt starkt, så att de också släpps ut i miljön i stort antal (sekret, avföring).

Det finns dock fortfarande en viss infektionsrisk när symptomen på hand-, mul- och klövsjuka (utslag etc.) har avtagit: vissa smittade människor fortsätter att utsöndra patogenerna i avföringen i veckor. Du bör därför tvätta händerna noga efter att du har använt toaletten eller bytt blöjor!

Många infekterade personer (särskilt vuxna) visar inga symptom på sjukdomen. Men de smittar fortfarande!

Hand-, mul- och klövsjuka: symptom

Termen "hand-mul-klövsjuka" ger redan en uppfattning om de delar av kroppen där de karakteristiska symptomen på sjukdomen uppträder. Inledningsvis manifesterar det sig dock i influensaliknande symptom som feber, dålig prestanda, ont i halsen och kroppsvärk och aptitlöshet.

Ungefär en till två dagar senare utvecklas smärtsamma röda fläckar i munnen (tunga, tandkött, munslemhinna) och runt munnen (perioral), som efter kort tid förvandlas till små blåsor eller ytliga sår (cancersår).

Ungefär samtidigt som de röda fläckarna i munområdet eller några timmar senare utvecklas utslag på händer och fötter: Det förekommer vanligtvis i form av många röda fläckar av olika former och storlekar, som vanligtvis inte kliar först . Detta kan dock förändras om det bildas blåsor på de rodnade områdena. Vanligtvis påverkas handflatorna och fotsulorna av detta utslag. Det kan dock också uppstå där på andra ställen (handryggen, skinkor, könsorgan, knän, armbågar, etc.).

För vissa människor skalas naglarna och tånaglarna bort cirka fyra till åtta veckor efter att sjukdomen har lagt sig.

Så fungerar hand-, mul- och klövsjuka

Det typiska utslaget på hand-, mul- och klövsjuka blir inte synligt på ungefär en vecka - sjukdomen börjar med influensaliknande symptom.

Hudblåsorna i hand-, mul- och klövsjuka utsöndrar ett sekret som innehåller många av de orsakande virusen. På så sätt överför den sjuka personen viruset till andra delar av kroppen, men också - genom att röra föremål - till andra människor. Noggrann hygien är därför mycket viktig under sjukdomen!

Men sjuka människor har inte alltid (sådana) klagomål. Läkare antar att symptomen som beskrivs endast förekommer i cirka 20 procent av fallen. Fyra av fem smittade personer har inga symptom. Särskilt hos vuxna är symtomen på hand-, mul- och klövsjuka ofta mycket små. Som ett resultat märker de ofta inte ens infektionen. Detsamma gäller barn över tio år. Det finns dock fortfarande risk för smitta för andra.

Så om du misstänker sjukdomen hos dig själv, till exempel för att du märker individuella (ospecifika) symptom, ska du inte vara i närvaro av små barn under sjukperioden.

Hand-, fot- och munsjuka: Graviditet och nyfödda

Om en gravid kvinna infekteras med hand-, mul- och klövsjuka behöver du i allmänhet inte oroa dig: infektionen är vanligtvis mycket mild under graviditeten eller har inga symptom alls (asymptomatisk).

Om den gravida kvinnan utvecklar symtom på hand-, mul- och klövsjuka kort före eller efter förlossningen kan hon överföra infektionen till den nyfödda. De flesta barn har lindrig sjukdom. Infektionen sprider sig sällan till inre organ (som lever, hjärta) och kan då vara mycket svårt. Denna risk är högst hos nyfödda under de första två veckorna av livet.

Hand-, mul- och klövsjuka: behandling

Hand-, mul- och klövsjuka kan inte behandlas kausalt, vilket innebär att det inte finns några läkemedel mot viruset som orsakar det. Men detta är inte nödvändigt eftersom sjukdomen vanligtvis är ofarlig. Behandlingen är begränsad till att lindra symtomen. Till exempel kan du ge smärtstillande och febernedsättande läkemedel, till exempel med den aktiva ingrediensen paracetamol.

Acetylsalicylsyra (ASA) är också en populär smärtstillande och feberlindrande. Det är dock inte lämpligt för barn: I samband med en virusinfektion kan läkemedlet orsaka allvarliga komplikationer som Reyes syndrom.

För smärtsamma blåsor i munnen kan läkaren ordinera en mild, smärtlindrande tinktur som ska tuttas på eller sköljas. Detta innehåller vanligtvis de aktiva ingredienserna klorhexidin eller lidokain. Olika växtbaserade läkemedel (kamomill, citronmeliss, timjan) kan också lindra symptom på hand-, fot- och munsjuka.

Trots de smärtsamma såren i munnen ska patienterna dricka tillräckligt. Annars finns det risk för uttorkning, särskilt hos barn.

Antibiotika är i allmänhet inte effektiva mot virusinfektioner eftersom de bara hjälper mot bakterier. I vissa fall kan dock en bakteriell infektion (superinfektion) utvecklas utöver viral hand-, mul- och klövsjuka. Då kan antibiotikabehandling vara nödvändig.

Hand-, mul- och klövsjuka: huskurer

Du kan göra något åt symptomen på hand-, mul- och klövsjuka inte bara med konventionella medicinska åtgärder, utan också med huskurer. Några exempel på lämpliga huskurer:

Hemmetoder som benlindningar kan hjälpa om du har feber.
Blåsorna i munnen gör tugga och svälja ofta smärtsamma. Kylda eller ljumma livsmedel som inte behöver tuggas kraftigt (t.ex. yoghurt, pudding, soppa) och drycker som kyld kamomill eller ringblomma te rekommenderas.
Du kan putsa de smärtsamma blåsorna i munnen med en bomullspinne doppad i honung. Detta kan ha en lugnande effekt.

Hand-mul-klövsjuka: homeopati

Vissa människor försöker också stödja läkningsprocessen för hand-, mul- och klövsjuka med homeopati. Så borde till exempel Rhus toxicodendron hjälp mot blåsutslag. I allmänhet med feberinfektioner är ungefär Apis och Belladonna rekommenderad. En erfaren läkare eller homeopat kan ge dig råd om val, användning och dosering av homeopatiska läkemedel för hand-, mul- och klövsjuka.

Begreppet homeopati och dess specifika effektivitet är kontroversiellt inom vetenskapen och bevisas inte klart av studier.

Hand-, mul- och klövsjuka är aldrig riktigt lugn: den kan förekomma året runt, med fokus på sensommaren och hösten. Dessutom är de ansvariga patogenerna utbredda överallt. Dessa är olika enterovirus, framför allt Coxsackie A -virus och enterovirus A71.

Hand-, mul- och klövsjuka är särskilt vanligt hos barn under tio år. Men även vuxna kan drabbas. Speciellt när någon insjuknar i dagis, dagis eller skola brukar det inte ta lång tid för den mycket smittsamma sjukdomen att sprida sig.

Människor med ett svagt immunförsvar är också särskilt utsatta. Orsaken till denna immunbrist kan vara en annan sjukdom (t.ex. HIV) eller en immunförsvagande terapi (t.ex. att ta immunsuppressiva medel). På grund av det svaga immunsystemet kan de patogener som orsakar hand-, mul- och klövsjuka i värsta fall orsaka meningit eller skada organ som lever och hjärta.

Hand-, mul- och klövsjuka kallas ofta av misstag som mul- och klövsjuka. Denna sjukdom förekommer dock bara hos nötkreatur, får och svin och är inte relaterad till hand-, mul- och klövsjuka. Men det senare kallas ofta också för ”falsk mul- och klövsjuka”.

Hand-, fot- och munsjuka: undersökningar och diagnos

Om du misstänker hand-, mul- och klövsjuka hos dig själv eller ditt barn är din husläkare eller barnläkare rätt person att prata med. Han kommer först att samla all relevant information om den medicinska historien (anamnes) i ett samtal med dig. Möjliga frågor från läkaren är:

Vilka symptom upplever du (feber, halsont, aptitlöshet, utslag etc.)?
Har du eller ditt barn haft kontakt med andra barn med hand-, mul- och klövsjuka (dagis, dagis etc.)?
Tar du eller tar ditt barn medicin?
Vilka sjukdomar vaccineras du eller ditt barn mot? Har du vaccinationsintyget med dig?

Bakgrunden till den sista frågan är att utslag också förekommer i andra typiska ”tandproblem”. Om du har vaccinerats mot det kan läkaren utesluta sådana sjukdomar som orsaken till symtomen med hög grad av säkerhet.

Anamnesen kommer att följas av en fysisk undersökning. Bland annat tittar läkaren på var ett utslag har bildats och hur det ser ut.

Hand-, mul- och klövsjuka kan vanligtvis tydligt diagnostiseras utifrån informationen från anamnesintervjun och den fysiska undersökningen. Ytterligare undersökningar är vanligtvis endast nödvändiga om den kliniska bilden är mycket allvarlig eller om symtomen inte klart kan tilldelas hand-, mul- och klövsjuka. Läkaren kan sedan få ett blod- eller avföringsprov från patienten undersökt närmare för ytterligare klargörande. Mer sällan tar han ett prov av nervvattnet (spritpunktur) och skickar det till laboratoriet för analys.

Det finns några sjukdomar som kan orsaka symtom i munområdet som liknar hand-, mul- och klövsjuka. Dessa inkluderar tonsillit, körtelfeber och herpes.

Hand-, mul- och klövsjuka: kurs och prognos

Hand-, mul- och klövsjuka går vanligtvis av sig själv efter sju till tio dagar utan komplikationer. Komplikationer kan utvecklas hos nyfödda, spädbarn och personer med försvagade immunförsvar när viruset sprids runt i kroppen. Möjliga konsekvenser är till exempel hjärnhinneinflammation eller skada på hjärta eller lever.

Sjuka barn ska inte besöka samhällets faciliteter (daghem, skola, etc.) förrän symtomen har helt avtagit. Detsamma gäller syskon om de också visar möjliga tecken på hand-, fot- och munsjuka.

Alla som någonsin har haft sjukdomen är immuna mot den specifika virustyp som orsakar den. Men om du blir smittad med hand-, mul- och klövsjuka genom en annan typ av virus är en annan sjukdom möjlig.

Hand-, mul- och klövsjuka: förebyggande

Det finns ingen vaccination mot hand-, mul- och klövsjuka i detta land.För att förhindra infektion eller överföring av patogenen bör man vara uppmärksam på en extremt noggrann hygien. Först och främst inkluderar detta att tvätta händerna regelbundet med tvål. Detta gäller särskilt efter nysningar eller hosta, efter toalettbesök, efter byte av blöjor och före och efter tillagning av mat.

När en familjemedlem blir sjuk bör potentiellt förorenade föremål och ytor som dörrhandtag och toaletter rengöras noggrant. Närkontakt med patienten (kram, kyss, etc.) bör undvikas så långt som möjligt. Detta hjälper till att förhindra hand-, fot- och muninfektion.