lavemang

Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Med ett lavemang passerar vätska, till exempel vatten eller kontrastmedel, genom anusen i tarmen. Orsaker till ett lavemang är antingen diagnostiska ändamål, terapeutiska eller rengörande åtgärder, till exempel när man fastar. Läs allt om lavemanget, när det är nödvändigt och de risker det innebär.

Vad är ett lavemang?

Ett lavemang är ett samlingsbegrepp för införande av vätska genom anus i tarmen. Detta görs med ett tunt plaströr. Vätskan är vanligtvis vatten vid kroppstemperatur, röntgenkontrastmedel eller lösningar blandade med vissa mediciner, som sedan absorberas genom tarmslemhinnan.

Hur mycket vätska som införs beror individuellt på patientens ålder och allmänna tillstånd, liksom på anledningen till användning.Det finns system som bara används en gång, till exempel lavemang eller lavemang (200 till 300 milliliter) eller mikroklist (5 milliliter). Dessa består av en klämpåse med en spruta ut från den. Andra system kan återanvändas (efter sterilisering), till exempel i form av ballongsprutor eller rör som är fästa på kärl. Om lavemanget ska fungera längre upp i matsmältningskanalen är det möjligt med vissa system att fästa ett tarmrör som en förlängning.

Förutom lavemang och tarmklyster görs också skillnad mellan tarmbevattning, där tarmen sköljs med hjälp av stora mängder vätska tills vätskan kommer fram tydligt igen.

När gör du ett lavemang?

Ett lavemang kan utföras för olika ändamål. Å ena sidan används själva lavemanget ofta som terapi för en sjukdom eller erbjuder lindring av sjukdomar. Å andra sidan kan kontrastmedel för avbildningsprocedurer införas i tarmen via ett lavemang. Dessutom kräver vissa tarmundersökningar, såsom koloskopi, kolonrensning.

Lavemang under diagnostiska åtgärder

För att läkaren ska kunna se tarmen tillräckligt under en koloskopi måste den rengöras i förväg. Vid undersökning av högre delar av tarmen rengör patienten tarmarna med laxerande vätskor som är berusade. Om emellertid endast en partiell koloskopi är nödvändig, dvs endast delen av tarmen nära utgången speglas, är ofta ett lavemang eller en tarmbevattning, som utförs direkt före undersökningen.

Kontrastmedier kan också matas in i tarmen via lavemanget, vilket är nödvändigt för vissa avbildningsundersökningar av matsmältningskanalen, såsom magnetisk resonansavbildning.

Lavemang som en terapeutisk åtgärd

Lavemanget används som terapi eller stödjande åtgärd i följande situationer:

före leverans (kontroversiell)
laxerande lavemang för ihållande förstoppning (förstoppning)
ny intussusception (invagination av en del av tarmen i följande del av tarmen)
Tarmens tarm efter en operation
Förhöjda kaliumnivåer (hyperkalemi)
Medicin mot ulcerös kolit

Om en patient akut inte kan få i sig medicin via munnen, används lavemanget också för att leverera medicin till kroppen genom tarmfodret. Om ammoniakhalten i blodet är för hög, vanligtvis orsakad av levercirros, använder läkaren till exempel ett så kallat laktulosaklyster. Laktulosen binder sedan ammoniaken och den kan lättare utsöndras. Patienter med kroniskt njursvikt, å andra sidan, ges ibland resonans lavemang eftersom den nedsatta njurfunktionen gör att mycket kalium ackumuleras i blodet. Resoniet i sköljvätskan stöder sedan kaliumutsöndringen i utbyte mot natriumjoner.

Lavemang för personlig hygien

Även när man fastar är lavemanget en del av programmet för många. Denna praxis är dock ganska kontroversiell bland läkare: lavemanget kan ta bort vatten och mineraler från kroppen, vilket kan störa kroppens eget hushåll kraftigt. Dessutom är risken för skada större med ett lavemang som utförs av lekmän än med ett lavemang som utförs av en erfaren sjuksköterska.

Utanför sjukvården utförs anal sköljning också som en del av olika sexuella metoder, till exempel som förberedelse för anal samlag eller som en del av klinisk erotik.

När är det inte tillåtet att göra ett lavemang?

Eftersom en tarmsköljning alltid har en irriterande effekt på tarmaktiviteten och tarmslemhinnan, finns det situationer där ett lavemang inte bör utföras:

Kräkningar eller buksmärtor om orsaken är okänd
akuta buksjukdomar, såsom inflammation i bukhinnan eller tarmobstruktion
Tidig graviditet eller överhängande missfall
efter operation på tjocktarmen
Blödning i matsmältningskanalen
mekanisk tarmobstruktion

Vad gör du med ett lavemang?

Ett lavemang kan utföras av en läkare, en sjuksköterska eller patienten själv. Observera: Om du gör ett lavemang på dig själv får röret aldrig sättas in kraftigt i anus! Annars riskerar du att skada tarmarna.

lagring

Lavemanget utförs till exempel i patientens säng eller i badkaret eller på en träningsmatta som placeras på golvet. Patientens position är mestadels beroende av hans allmänna hälsotillstånd, men på grund av den möjliga cirkulationsstressen bör patienten hellre lägga sig. Människor som gör lavemanget på sig själva använder ofta den så kallade knä-armbågspositionen: De hukar sig på golvet och försörjer sig på knäna och med ena armbågen så att den andra handen är fri att röra tarmröret för att introducera anus.

Klyster med påsar: lavemang eller lavemang

Om sjuksköterskan har placerat patienten på rätt sätt lägger hon lite smörjmedel på spetsen av lavemanget, som nu sätts in i ändtarmen. Detta kommer att göra det lättare för henne att sätta in lavemanget.

Det ber patienten att slappna av och lossa sfinktermuskeln. Sedan sätter hon försiktigt in änden i ändtarmen medan hon vrider sig. Vätskan pressas nu långsamt från påsen in i röret och riktas därmed in i tarmen. Patienten ska sedan spänna sfinktermuskeln. Vårdgivaren tar nu bort slangen. Efter en tidigare överenskommen väntetid (vanligtvis cirka 10 minuter) får patienten tömma sin tarm normalt på toaletten.

Lavemang

Innan tarmklyster värmer sjuksköterskan kranvatten till kroppstemperatur. Eftersom tarmklyster används mest för tömning och rengöring av tarmarna, eller för att rensa envisa blockeringar, måste vätskan nu föras högre upp i matsmältningskanalen än vad som är fallet med ett lavemang med ett lavemang. För att göra detta använder sjuksköterskan ett tarmrör av lämplig längd. Hon lägger sedan ett smörjmedel på detta igen och för in det i patientens tarm cirka 10 till 20 centimeter djupt med mjuka svängrörelser. När tarmrörets spets vilar i önskad position ansluter sjuksköterskan ett rör till tarmröret, genom vilket hon långsamt låter vätskan rinna in. Det är viktigt att patienten andas med öppen mun så att han inte trycker mot den med magmusklerna. När all vätska har runnit in i tarmen ombeds patienten att pressa sfinkteren och sjuksköterskan tar försiktigt bort tarmröret.

Kolonbevattning

En kroppsvarm bevattningsvätska används också för tarmbevattning; hos vuxna utförs vanningen vanligtvis med 5.000 milliliter. Enligt tarmklyster förbereder sjuksköterskan ett tarmrör belagt med smörjmedel, som denna gång är anslutet till ett inlopp och ett utloppsslang, och ber patienten att slappna av sfinktermuskeln. Sedan leder hon röret in i patientens tarm genom att rotera rörelser och låter de första 100 till 200 milliliter vätska rinna in i tarmen via den anslutna slangen. Hon upprepar denna process tills klar vätska rinner ut ur dräneringsröret. Sedan klämmer hon av röret och drar försiktigt ut tarmröret ur patientens anus, som ska komprimera sfinktermuskeln.

Vilka är riskerna med ett lavemang?

Enemas kan leda till olika hälsoproblem, varför de endast bör utföras av utbildad personal:

Punktering av tarmarna
Tarmbrott från överdriven töjning
Cirkulationsstörningar i tarmväggen, möjligen med död i tarmsektionen
Skallas från för varm sköljlösning
Störning av elektrolytbalansen
infektion
Stress på cirkulationssystemet, särskilt hos dåligt cirkulerade patienter

Vad måste jag tänka på efter ett lavemang?

Efter lavemanget bör du försöka undertrycka tarmrörelsen under den överenskomna tiden. Anmäl till vårdpersonalen om du behöver hjälp med toaletten eller om du har varit på toaletten. Ibland är det viktigt att inte spola toaletten efter ett lavemang så att vårdgivaren kan bedöma mängden, färgen och konsistensen i avföringen.

Tagg: tandvård sömn laboratorievärden