Höjdsjuka

Tanja Unterberger studerade journalistik och kommunikationsvetenskap i Wien. 2015 började hon sitt arbete som medicinsk redaktör på i Österrike. Förutom att skriva specialtexter, tidningsartiklar och nyheter har journalisten också erfarenhet av podcasting och videoproduktion.

Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.

Höjdsjuka beskriver en grupp symtom som beror på syrebrist på stora höjder (t.ex. vid klättring från 2500 meters höjd). Symtomen sträcker sig från huvudvärk till illamående och yrsel till lungödem och hjärnödem. Vid lindriga symtom hjälper en snabb nedstigning och fysisk återställning vanligtvis. Läs mer om ämnet här!

ICD -koder för denna sjukdom: ICD -koder är internationellt erkända koder för medicinska diagnoser. De finns till exempel i läkarbrev eller på intyg om arbetsoförmåga. T70

Kort överblick

• Beskrivning: Höjdsjuka är en grupp symptom som beror på syrebrist på höga höjder (t.ex. på berg).
• Symptom: Vanligtvis är symtomen ospecifika (t.ex. huvudvärk, illamående, yrsel), men livshotande lungödem på hög höjd eller cerebralt ödem på hög höjd kan också utvecklas.
• Orsaker: Svårigheter att anpassa kroppen på grund av minskat syrehalt och lufttryck på högre höjder.
• Diagnos: Tala med läkare, fysisk undersökning (t.ex. blodprov, blodgasanalys, röntgen, CT, MR)
• Behandling: Ta pauser, träna vila, medicinering (t.ex. smärtstillande medel, antiemetika, dexametason, acetazolamid), administrering av syre. I svåra fall är det också nödvändigt att snabbt gå ner till lägre höjder.
• Kurs: Med rätt behandling försvinner symtomen vanligtvis inom en till två dagar. I allvarliga fall (t.ex. lungödem på hög höjd eller cerebralt ödem på hög höjd) och / eller otillräcklig behandling finns det risk för att de drabbade hamnar i koma och dör.
• Förebyggande: Klättra långsamt och vänja kroppen vid höjd är den bästa förebyggande åtgärden. I undantagsfall och endast om en läkare instruerar det hjälper läkemedel som acetazolamid eller dexametason.

Vad är höjdsjuka?

Höjdsjuka (även High Altitude Illness, kort: HAI; eller D'Acostas sjukdom) är en serie symtom som uppstår på höga höjder som ett resultat av syrebrist i kroppen. Kroppen klarar inte av att bearbeta det lägre syreinnehållet i luften och det fallande lufttrycket på höga höjder och utvecklar olika symptom.

Höjdsjuka märks främst som huvudvärk. Det kan vanligtvis undvikas med rätt förebyggande, särskilt genom att långsamt anpassa sig till höjden. Om de drabbade inte reagerar på lämpligt sätt och klättrar till högre höjder trots symtom, kan symtomen förvandlas till livshotande cerebralt ödem på hög höjd eller lungödem på hög höjd.

Beroende på de symtom som uppstår är höjdsjuka uppdelad i:

• Akut fjällsjukdom (AMS)
• High Altitude Cerebral Edema, eller HACE för kort
• Lungödem på hög höjd, eller HAPE för kort

Dessa former av höjdsjuka förekommer både ensamma och i kombination med varandra. Övergången från en form till en annan är ofta flytande.

På vilken höjd uppstår höjdsjukdom?

Det är möjligt att symptom på höjdsjuka uppträder från en höjd av cirka 2500 meter. Akut höjd eller fjällsjuka förekommer oftast. Det förekommer trots allt hos cirka 30 procent av fjällvandrare som är över 3000 meter. I sällsynta fall inträffar höjdsjuka på 2000 meters höjd eller mer.

Vid extrema höjder över cirka 5.300 meter utvecklas vanligtvis allvarliga former av höjdsjuka (höjdhjärnödem och höjd lungödem), som är livshotande. De är en av de vanligaste dödsorsakerna bland bergsklättrare.

Invånare på berget (t.ex. i Anderna) visar vanligtvis inga symptom på höjdsjuka, eftersom deras kroppar har anpassat sig till omgivande förhållanden.

Vem påverkas?

Höjdsjuka kan i princip drabba alla som åker till högre höjder (t.ex. vid bergsklättring eller när de reser till högre platser) eller som bor där (t.ex. invånare i bergsbyar). Upp till var fjärde som bor på låg höjd eller i låglandet och stannar på över 2500 meters höjd utan att långsamt vänja sig vid kroppen visar (mestadels milda) symptom på höjdsjuka.

Gamla människor drabbas lika ofta som yngre, män lika ofta som kvinnor och idrottare inte mindre ofta än de otränade. Även om någon röker spelar ingen roll om de utvecklar höjdsjukdom eller inte. Endast barn verkar vara mer benägna att höjdsjuka än vuxna.

Vilka är symtomen på höjdsjuka?

Symptomen på höjdsjuka börjar vanligtvis med huvudvärk, yrsel, illamående och en allmän känsla av sjukdomskänsla. Pulsen accelererar (takykardi). Dessa tidiga varningstecken på början eller akut höjdsjuka bör tas på allvar. Åtminstone är det viktigt att de drabbade tar en paus omedelbart.

Symtomen uppträder vanligtvis sex till tio (tidigast fyra till sex) timmar efter höjdvistelsen (över 2000 till 2500 meter).

Först när symptomen har försvunnit helt är det lämpligt att fortsätta stiga. Om de drabbade fortsätter att stiga upp trots sina symtom förvärras vanligtvis deras tillstånd inom tolv till 24 timmar. Det finns tydliga varningstecken som:

• Personen är sjuk och kräks.
• Han har konstant huvudvärk; mestadels på pannan och templen, sällan på ena sidan eller på baksidan av huvudet; huvudvärken ökar med fysisk ansträngning.
• Dess prestanda sjunker snabbt. Han kämpar för att hänga med.
• Den drabbade personen får ett tävlingshjärta.
• Det är svårt för honom att andas även utan stress.
• Han känner sig psykiskt misshandlad, håglös och förvirrad.
• Den drabbade utvecklar en torr hosta.
• Han är yr och lätt.
• Han har en ostadig gång ("staggers").
• Han utsöndrar betydligt mindre urin än vanligt (mindre än en halv liter mörk urin per dag).
• Den berörda personen kan inte somna eller sova hela natten (sömnstörningar).
• Händer och fötter svullnar ibland.

Om de drabbade fortsätter att ignorera symptomen finns det en akut livsfara! I detta fall är det nödvändigt att vidta omedelbara nödåtgärder (administrering av syre och medicinering) och att gå ner till lägre höjder.

I höjdsjukdomens slutskede (risk för höjdödem i höjder och lungödem på hög höjd) förvärras symtomen: huvudvärken är outhärdligt svår, hjärtklappning och illamående ökar. I vissa fall kan de drabbade inte längre fysiskt kunna stiga av. I detta skede kan de ofta inte längre urinera.

Lungödem med hög höjd

Om höjdsjuka redan är långt framskriden, samlas vätska i lungorna och hjärnan (ödem). Med lungödem på hög höjd börjar människor hosta hårt, vilket gör andningen ännu svårare. Några av dem hostar upp rostbrunt slem. Lungödemet på hög höjd finns hos cirka 0,7 procent av bergsklättrare som är över 3000 meter över havet.

Cerebralt ödem på hög höjd

Om höjdhjärnödem utvecklas upplever personer med höjdsjukdom hallucinationer och är mycket känsliga för ljus (fotofobi). Vissa beter sig konstigt ("galet") i detta skede och utsätter sig själv och andra för fara. Den inledande dåsigheten kulminerar ibland i att människor svimmar. Cirka 0,3 procent av bergsklättrare från 3000 meters höjd eller mer lider av cerebralt ödem på hög höjd.

Om ingenting görs då dör de flesta av de drabbade av allvarliga komplikationer.

Hur uppstår höjdsjuka?

Höjdsjuka uppstår när kroppen har svårt att anpassa sig till de omgivande förhållandena på höga höjder. Med ökande höjd - till exempel när man klättrar på ett högt berg - minskar lufttrycket och syrehalten i luften. Detta sänker syrepartialtrycket (visar mängden syre i blodet), vilket får blodkärlen i lungorna att dras ihop. Lungorna absorberar mindre syre, vilket innebär att kroppen inte längre tillförs tillräckligt med syre via blodet (hypoxi).

På 5 000 meters höjd är syrehalten bara hälften så hög som vid havsnivån. På över 8 000 meter är endast 32 procent av syrehalten vid havsnivå tillgänglig för klättraren.

Bristen på syre i blodet får kroppen att försöka anpassa sig till de nya förhållandena. Andningen går snabbare och hjärtat slår snabbare för att få in mer syre i kroppen genom lungorna.Om organen fortfarande inte får tillräckligt med syre kan höjdsjuka uppstå.

Bristen på syre minskar trycket i alveolerna, vilket innebär att mer vatten från blodkärlen lagras i den omgivande vävnaden. Under vissa omständigheter leder detta till vätskeansamling i lungorna och hjärnan (ödem)-lungödem på hög höjd eller cerebralt ödem på hög höjd utvecklas.

Hur ställer läkaren diagnosen?

Eftersom symptom på höjdsjuka ofta är ospecifika i början är det viktigt att läkaren undersöker den berörda personen noggrant. För det mesta indikerar det faktum att personen visar symptom på hög höjd redan höjdsjukdom.

För att ställa diagnosen genomför läkaren först en detaljerad diskussion (anamnes). Han gör sedan en fysisk undersökning. Om läkaren märker till exempel svår huvudvärk och illamående, gångsvårigheter och en märkbar prestandaförlust är detta redan tydliga tecken på höjdsjuka.

Läkaren utesluter också andra orsaker till symtomen. Till exempel uppstår huvudvärk även vid solsticks, migrän, uttorkning eller högt blodtryck (hypertoni). Till exempel frågar läkaren var huvudvärken uppstår (t.ex. på pannan, på baksidan av huvudet, på tinningarna) och sedan när den har funnits (före uppstigningen eller först efteråt?).

Läkaren kommer också att undersöka blodet. En blodgasanalys och blodvärden hjälper till att utesluta andra sjukdomar (t.ex. lunginflammation) med liknande symptom.

Om man misstänker ödem i lungorna eller hjärnan kommer läkaren att genomföra ytterligare tester. Dessa är till exempel en röntgenundersökning av bröstet, en datortomografi av huvud och lungor eller en elektroencefalografi (EEG, mätning av hjärnvågor).

Även om höjdsjuka inte omedelbart ligger bakom varje symptom på hög höjd, kvarstår misstanken tills en tydlig diagnos ställs.

Vad kan du göra med höjdsjuka?

När de första tecknen på akut höjdsjuka är det viktigt att de drabbade ger kroppen tid att anpassa sig. Om symtomen är milda till måttliga är det lämpligt att ta en ledig dag och vila. Det är också viktigt att dricka mycket, men inte alkohol.

En smärtstillande medel (t.ex. ibuprofen) kan tas för att behandla milda symtom som huvudvärk. Antiemetika, som undertrycker illamående, hjälper mot illamående. Det är dock viktigt att ta symptomen på allvar och inte dölja dem genom att ta medicin: Vila och fortsätt inte att stiga så länge du har symtom!

Om dessa åtgärder inte förbättrar symtomen efter en dag är det viktigt att sjunka från 500 till 1 000 meters höjd. Vid allvarliga symtom eller om symtomen fortsätter att förvärras är det nödvändigt att personer med höjdsjukdom faller omedelbart och så långt som möjligt och söker medicinsk hjälp.

Om symtomen är allvarliga ger läkare personen syre genom en syremask. För att förhindra eller minska ansamling av vatten i kroppen (ödem), ge ett diurektikum (vattenläkemedel) som acetazolamid.

Vid cerebralt ödem på hög höjd ger läkaren också kortison (dexametason), och vid lungödem på hög höjd, ett blodtryckssänkande läkemedel (t.ex. nifedipin eller tadalafil).

Dessa läkemedel är inte lämpliga för självbehandling eller förebyggande av höjdsjukdom! Om symtomen är allvarliga är medicinsk behandling alltid nödvändig.

I vissa fall är det vettigt att behandla den som drabbas i en hyperbar kammare eller i en mobil hyperbar väska. Där utsätts det för högre lufttryck igen, vilket motsvarar en nedstigning till en lägre höjd.

Vad är prognosen?

Milda symptom på höjdsjuka försvinner vanligtvis inom en dag eller två. Försedd:

De drabbade reser sig inte längre.

• Du tar en ledig dag.
• Du tar hand om dig själv fysiskt.
• Du dricker tillräckligt (minst 1,5 liter per dag).

Vid allvarliga symtom som till exempel cerebralt ödem på hög höjd eller lungödem på hög höjd finns det dock en akut livsfara. Om de drabbade inte behandlas snabbt och konsekvent finns det risk för att falla i koma och senare dö. Hjärnödem på hög höjd förekommer hos cirka 0,3 procent av klättrare över 3000 meter, lungödem på hög höjd i cirka 0,7 procent, varav cirka 40 procent av de drabbade dör.

Hur kan du förhindra höjdsjuka?

För att förhindra höjdsjuka är det viktigt att du ger din kropp tid att anpassa sig till de förändrade miljöförhållandena (acklimatisering). För ju snabbare du stiger, desto större är risken att höjdsjuka utvecklas. Hastigheten som du stiger upp är mycket viktigare än den höjd du når.

Det enda effektiva skyddet är rätt "taktik" för uppstigningen: Från en höjd av mellan cirka 2 500 till 3 000 meter, erövra inte mer än 300 till 500 höjdmeter per dag. Ta en ledig dag var tredje till fjärde dag. Om du har en ökad risk för cerebralt ödem på hög höjd eller lungödem på hög höjd (t.ex. med hjärtsjukdom) är det lämpligt att du inte täcker mer än 300 till 350 meters höjd per dag.

Om du har en hjärt -kärlsjukdom eller lungsjukdom bör du i förväg be en läkare om råd om du vill gå till mer än 2 000 meters höjd!

Om du vill klättra upp till totalt 4 000 till 5 000 meter i höjd, är det lämpligt att spendera några dagar till en vecka mellan 2 000 och 3 000 meter i höjd i förväg för att vänja din kropp vid det. Först när denna acklimatiseringsfas är över bör du fortsätta att klättra långsamt.

I undantagsfall är det möjligt att förhindra höjdsjukdom med medicinering. Dessa är i grunden avsedda för personer som oväntat måste klättra till stora höjder, till exempel att räddningstjänster räddar en skadad person. I vissa fall är förebyggande medicin också användbart för personer som redan har drabbats av höjdsjukdom.

Förebyggande medicinering bör endast övervägas i enskilda fall! De ersätter inte måttet för att vänja kroppen vid höjden och bör endast tas efter att ha konsulterat en läkare!

Vid akuta nödsituationer är det också vettigt att ta med sig en mobil hyperbar kammare eller en väska med tryck.

Tagg:  hudvård tcm sömn