Tandfistel
Tanja Unterberger studerade journalistik och kommunikationsvetenskap i Wien. 2015 började hon sitt arbete som medicinsk redaktör på i Österrike. Förutom att skriva specialtexter, tidningsartiklar och nyheter har journalisten också erfarenhet av podcasting och videoproduktion.
Mer om -experterna Allt -innehåll kontrolleras av medicinska journalister.En tandfistel orsakas ofta av bakteriell inflammation i tandroten. Inledningsvis orsakar en fistel i munnen inga märkbara symtom. Med tiden känner de drabbade en känsla av tryck på tanden och lätt smärta. Dessutom är tandköttet onaturligt rodnat. Tandfistlar läker vanligtvis inte av sig själva och kräver behandling av tandläkaren. Du kan läsa mer om orsaker, symptom och behandling här!
ICD -koder för denna sjukdom: ICD -koder är internationellt erkända koder för medicinska diagnoser. De finns till exempel i läkarbrev eller på intyg om arbetsoförmåga. K04
Kort överblick
- Beskrivning: Anslutning mellan en hålighet fylld med pus, t.ex. utlöst av en inflammerad tandrot, och munhålan
- Symtom: Först finns det en svag svullnad och rodnad i tandköttet samt en känsla av tryck på tanden; Med tiden ökar smärtan tills pusen rinner ut i munhålan via tandfisteln.
- Orsaker: Orsaken till tandfistlar är vanligtvis en inflammation i tanden, tandroten eller tandrotspetsen.
- Prognos: Med snabb behandling är chanserna för återhämtning goda. Om den inte behandlas kan en tandfistel leda till tandförlust och skador på käkbenet på lång sikt.
- Behandling: så tidigt som möjligt; Behandling med antibiotika; Avlägsnande av den inflammerade rotspetsen, eventuellt dra den drabbade tanden; Fisteln öppnas med ett mindre kirurgiskt ingrepp
- Diagnos: Tala med läkare (anamnes), fysisk undersökning (t.ex. inspektion av tänderna och munhålan, kalltest på den drabbade tanden, röntgen)
- Förebyggande: Noggrann, daglig tandhygien; Sluta röka, regelbundna kontroller hos tandläkaren, hälsosam livsstil
Vad är en tandfistel?
Tandfistlar är onaturliga, rörliknande passager eller förbindelser mellan en hålighet fylld med pus och slemhinnorna i munhålan (t.ex. tandkött). Fistlar används för att låta vätskor som pus som har samlats i vävnadshålrummen på grund av inflammationen att strömma igenom eller rinna bort. Principen är jämförbar med en dräneringskanal.
Fistlar på tanden eller tandköttet utvecklas vanligtvis på grund av en bakteriell infektion vid tandroten eller tandspetsen. Tanden skadas vanligtvis av karies, vilket innebär att bakterier och andra patogener tränger in i tandroten och förökar sig.
Detta skapar inflammation i vävnaden. När det fortskrider bildas en ficka med pus. Med ökat tryck öppnas tandfisteln och den purulenta utsöndringen strömmar sedan från infektionens fokus (fistelbas) via fistelkanalen in i munhålan.
Fistlar förekommer inte bara i munnen, utan överallt på människokroppen. Exempel är analfistlar, tarmfistlar eller vaginala fistlar.
Hur skiljer sig tandfistlar, tandabcesser och aftor från varandra?
Tandfistlar, bölder och aftor skiljer sig åt i orsak och struktur. Aphthae är smärtsamma men mest ofarliga skador på munslemhinnan. De utvecklas som ett resultat av en stark immunsystemreaktion som får vävnader att dö. Utlösare är till exempel sjukdomar, skador eller stress. Aphthae läker vanligtvis på egen hand inom några veckor.
Fistlar och bölder utlöses vanligtvis av bakterier som invaderar munvävnaderna, förökar sig där och orsakar inflammation. Medan den resulterande pusen i en fistel ofta tömmer sig om trycket är för högt, i en abscess inkapslas fokus på inflammation av den omgivande vävnaden. En böld måste alltid öppnas kirurgiskt.
Både tandfistlar och bölder på tanden, om de lämnas obehandlade, leder ibland till komplikationer som tandförlust eller inflammation i käkbenet. I sällsynta fall finns det risk för livshotande blodförgiftning (sepsis). Risken är när en fistel blir igensatt, inkapslad och blir en abscess. Om detta inte behandlas i tid kan patogenerna från ansamling av pus i abscessen spridas genom blodomloppet i kroppen och orsaka blodförgiftning.
Medan bölder och aftor generellt bildas i hela munhålan, till exempel på munstaket eller på tungan, utvecklas tandfistlar vanligtvis bara på tandköttet ovanför enskilda tänder.
Hur känner du igen en fistel i munnen?
En tandfistel förekommer vanligtvis på endast en tand i under- eller överkäken. Symtomen är mycket milda i början. Ofta känner de drabbade initialt bara svullnad i tandköttet och en känsla av tryck eller spänning på tanden. Ovanför tanden på munslemhinnan bildas en liten, blåsliknande förhöjning, som fylls med pus. Det inflammerade området är onaturligt rött och ibland ömt vid beröring.
Om för mycket pus ackumuleras och trycket i tandfisteln blir för stort, kommer det så småningom att brista och pus kommer att tömmas i munhålan via fistelkanalen. Vanligtvis minskar smärtan under en kort tid. Själva fisteln försvinner dock inte och fylls igen med pus efter kort tid.
Ju mer inflammationen fortskrider, desto mer ökar smärtan vanligtvis. Även att försiktigt vidröra det drabbade området med tungan upplevs ofta som smärtsamt av personer med tandfistel. De drabbade uppfattar ofta en dunkande på tanden.
Eftersom symtomen vanligtvis minskar igen när fisteln brister, konsulterar de drabbade ofta inte en tandläkare på flera veckor eller till och med månader. Vissa drabbade har tandfistel i flera år innan de går till tandläkaren.
För att påskynda läkning och undvika följdskador bör du kontakta en tandläkare så snart som möjligt om du har symtom.
Varför får du en tandfistel?
Den vanligaste orsaken till en tandfistel i munhålan är bakteriell inflammation i tandroten, närmare bestämt tandrotspetsen. Bakterierna (särskilt streptokocker och stafylokocker) kommer vanligtvis till tandroten när tanden redan har skadats, till exempel av karies. Om inflammationen lämnas obehandlad under lång tid kommer en tandfistel så småningom att bildas ovanför den inflammerade tanden.
Tandköttsfickor, som bildas av inflammation i tandköttet (gingivit), är också möjliga utlösare för tandfistlar. Dessa uppstår till exempel när tänderna inte borstas noggrant och som ett resultat av det samlas fler bakterier på tandköttet. En bakteriell inflammation i tandhållningsapparaten (parodontit) är också en möjlig utlösare för tandfistlar i munnen.
Rökning, dålig näring (till exempel mycket socker) och dålig tandhygien ökar också risken för tandfistlar och bromsar samtidigt läkning. Andra riskfaktorer är: inflammation i munslemhinnan, tandinflammation, försvagat immunförsvar och skador på mun och svalg.
Vem påverkas?
Tandfistlar, som orsakas av infektioner i tänder, tandrötter och tandbärande strukturer, påverkar främst människor mellan 20 och 40 år. Dock uppstår tandfistlar i alla åldrar, inklusive barn och ungdomar.
Dessutom drabbas personer med tidigare sjukdomar (t.ex. diabetes mellitus, bronkial astma) eller immunkompromitterade personer (t.ex. efter en stamcellstransplantation eller kemoterapi) samt storrökare och alkoholister oftare av infektioner i munnen.
Hur farliga är fistlar i munnen?
Med tidig behandling är chansen att återhämta sig från tandfistlar goda. Men de drabbade brukar inte träffa en tandläkare förrän symptomen förvärras. Detta fördröjer läkning.
Om patienter inte söker medicinsk behandling kan inflammationen utvecklas ytterligare. Det öppna såret infekteras igen och igen med bakterier. Inflammationen sprider sig och kan också skada käkbenet.
I sällsynta fall blir en fistel blockerad, inkapslad och blir en abscess. Då finns det en risk att bakterierna från ansamlingen av pus i abscessen sprider sig genom blodet i kroppen och orsakar blodförgiftning (sepsis). Detta gäller särskilt för bölder som inte behandlas eller inte behandlas i tid.
Sepsis är livshotande för de drabbade eftersom det i allvarliga fall leder till att vitala organ som hjärta eller njurar misslyckas. Patienter behöver medicinsk behandling på ett sjukhus så snart som möjligt, vanligtvis på en intensivvårdsavdelning.
Tandfistlar återkommer ibland trots behandling. Då är en ny behandling hos tandläkaren nödvändig.
Så länge som inflammationen inte är helt läkt finns det fortfarande en risk att fistlar återkommer.
Hur behandlar du en tandfistel?
Tandläkaren behandlar vanligtvis en tandfistel med antibiotika för att stoppa bakterierna från att sprida sig. De drabbade tar dessa som tabletter dagligen. Läkaren bestämmer dosen och användningen, beroende på hur långt inflammationen har kommit.
För att specifikt bekämpa inflammationen och undvika antibiotikaresistens är det ibland nödvändigt att få patogenen bestämd i ett laboratorium (antibiogram).
Om orsaken till tandfisteln är en inflammerad tandrot, tar läkaren bort den drabbade delen av rotspetsen (rotspetsresektion). I vissa fall är det nödvändigt att helt ta bort tanden för att stoppa inflammationen.
Beroende på hur långt inflammationen har gått, var den är och hur stor ansamlingen av pus är, öppnar läkaren tandfisteln med en skalpell. Han bedövar det drabbade området med en lokalt effektiv bedövning (lokalbedövning) och öppnar fisteln genom ett litet snitt.
Detta gör att pusen rinner ut i munhålan; vid behov suger läkaren bort allt pus som finns kvar i såret med en liten sugapparat. Även efter denna procedur ordinerar läkaren vanligtvis antibiotika för att påskynda läkning och minska risken för återinflammation.
Om inflammationen är lokaliserad har orsaken till inflammationen eliminerats och det finns inga andra riskfaktorer (t.ex. immunbrist), läkaren avstår ibland från antibiotika.
Ofta räcker dessa åtgärder för att en tandfistel ska läka. I vissa fall återkommer dock tandfistlar trots behandling (till exempel på en rotbehandlad tand eller efter att en tand har extraherats). Då är ett nytt besök hos tandläkaren nödvändigt.
Under inga omständigheter ska du sticka eller pressa ut en tandfistel själv. Detta kan göra inflammationen värre och fördröja läkning.
Även om orsaken till en tandfistel inte kan åtgärdas med enkla huskurer, är det i vissa fall möjligt att lindra symtomen i viss utsträckning. Sköljning med kamomillte hjälper vissa patienter med tandfistlar. Kryddnejlika, som appliceras på den slutna fisteln med en bomullspinne, sägs också hjälpa mot symptomen.
Effekten av dessa huskurer har inte bevisats tillräckligt vetenskapligt. Fråga din tandläkare om råd innan du använder dessa.
Efter behandlingen av tandfisteln är det nödvändigt för de drabbade att regelbundet kontrollera läkningsprocessen av tandläkaren tills symtomen har avtagit. På så sätt minskar de drabbade risken för komplikationer och förhindrar återinflammation.
Hur ställer läkaren diagnosen?
Vid tandvärk och symtom i munområdet är tandläkaren den första kontaktpunkten. Han för först ett detaljerat samtal med den berörda personen (anamnes). Läkaren frågar till exempel hur länge symptomen har funnits och om personen har ont eller andra symtom (t.ex. feber).
Sedan undersöker han tand- och munområdet. För att göra detta undersöker han tänderna och munnen för visuella avvikelser som svullnad, onaturlig rodnad, missfärgning eller skador.
Han brukar då göra ett kalltest. Med hjälp av detta test kan läkaren snabbt avgöra om tandroten eller tandnerven fortfarande är intakt, skadad eller redan har dött. För att göra detta vidrör läkaren den drabbade tanden med en bomullspinne som han tidigare har svalnat med en kall spray. Om nerven fortfarande är intakt är de drabbade känsliga för kyla. Med en död nerv känner patienterna inte längre kylan.
Tandläkaren tar sedan röntgenstrålar av käken. Han kan sedan berätta hur långt inflammationen har gått och om käkbenet redan har attackerats.
Om det finns komplikationer som inflammation i käkbenet, kan tandläkaren hänvisa dig till en muntlig kirurg eller en mun- och maxillofacial kirurg. Vid behov kommer läkaren att utföra ytterligare undersökningar som ultraljudsundersökning (sonografi), datortomografi (CT) eller magnetisk resonans tomografi (MRT) för att bedöma spridningen av inflammationen och eventuella skador på käkbenet.
Hur förhindrar du en tandfistel?
För att förhindra tandfistel rekommenderar tandläkare att eventuell inflammation i tanden eller tandroten behandlas så snart som möjligt. Det är bäst för de drabbade att kontakta en tandläkare vid de första symtomen som tryckkänsla, svullnad och / eller lätt smärta.
Förebyggande åtgärder säkerställer också att en fistel inte utvecklas i första hand. Snälla notera följande:
- Upprätthåll grundlig, daglig mun- och tandhygien.
- Rengör svåråtkomliga områden och mellanrum mellan dina tänder med tandtråd.
- Låt tandläkaren kontrollera dina tänder minst en gång, helst två gånger om året.
- Låt din tandläkare professionellt rengöra dina tänder minst en gång om året.
- Stärk ditt immunförsvar: äta en balanserad kost, träna regelbundet, undvik stress och upprätthåll dina sociala kontakter.
